Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



20 mars 2012

TEMA Ansvar

"Du min lilla vän är snart tio och borde veta bättre."
"Men...jag...", sa Lasse och böjde huvudet ned mot bröstet.
"Om jag lämnar dig och dina vänner hemma ensam i tio ynka minuter så borde du klara det. Inte sant?"
"Mm...men..."
"Inga men, jag litade på dig Lasse, litade på dig. Nåväl, nu samlar du ihop samtliga ungar och säger åt dem att ta reda på det här." Hon tog tag i hans öra, men drog inte i det. "Jag är såååå besviken. Det här gör att jag måste städa hela dagen istället för skriva på min rapport till jobbet. Pappa får prata med dig när han kommer hem." Lena släppte örat och stampade med foten i golvet. "Jag fattar inte hur du tänkte. Det var ju ditt ansvar att se till att alla skötte sig. Ditt Lasse."
"Ja, ja...tjata inte, jag vet mamma." Han skrapade med foten i golvet, petade med tån på stolsbenet. "Får jag gå nu?"
"Det är bara att köra igång nu på direkten. Hojta hit de andra, så är det snart klart."


4 kommentarer:

  1. Bra. Gillade ditt påstående att dialekt är som smågodis i inlägget ovanför också.

    SvaraRadera
  2. Väcker barndomsminnen. "Du som är snart tio borde veta bättre."

    SvaraRadera
  3. Man är inte så stor när man är tio, inte när saker ställs på sin spets.

    SvaraRadera
  4. Ooooo... ett stort ansvar för en liten pojke :) Känns igen med förebråelser och skuldkänslor!

    SvaraRadera