Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



22 mars 2012

TEMA Drag

Han såg inget ut för världen egentligen, men hade vackra drag som fick mig att fastna med blicken. Trots de schaviga kläderna och alldeles för stora skorna tyckte jag att han var sexig. Jag småskrattade för mig själv, och försökte låta bli att stirra, men trillade dit hela tiden.
Mannen plockade upp ölburkarna jag och mina rika vänner kastat på marken utanför tältet, lade dem i en stor svart säck.

Lena ropade på mig flera gånger, men jag kunde inte och ville inte gå. 
Hans händer var smala och finlemmade, armarna muskulösa, och näsan aristokratiskt rak. Han gick lätt framåtlutad, kröp ibland på alla fyra för att komma åt burkarna som slängts under bord och stolar.

Plötsligt reste han sig upp och borrade in blicken i mig. "Du där, kom", sa han mjukt med rullande r. "Jag behöver din hjälp", fortsatte mannen och tittade med rynkade ögonbryn på min vita klänning. "Ska du gifta dig?"
"Nej, vi har kombinerad studentfest och födelsedag", sa jag och ryckte till då en hand lades i min.
"Din eller?"
Jag nickade
Han tog ett ordentligt tag i min hand som darrade vid det här laget. En svag doft från rakvatten singlade in i mina näsborrar, och jag förnam hans bara hud i min hand.
"Är ni många?" sa mannen och fortsatte plocka burkar med andra handen.
"Trettio allt som allt."
"Ändå är du ensam."
Jag lät blicken drunkna i hans och såg framför mig hur vi kysstes, hånglade vilt i det gröna gräset.
"Jag heter Aino, Aino Pekkeleinen."
"Eva, Eva Magdalena Persson."
Jag kände mig lite löjlig som rabblade upp hela mitt namn, men jag ville ge honom hela mitt liv...på en gång. Min kropp skakade och jag fuktade läpparna om och om igen.
"Du ville ha hjälp?" frågade jag och försökte att inte stamma så mycket som jag brukade. Hittills hade det gått bra, men i längre samtal vägrade tungan samarbeta.

"Hur mycket fyller du?" frågade han och böjde sig ned för att plocka några styvmorsvioler som växte i dikesrenen.
"Femton", sa jag och studerade hans smala läppar.
"Då är du snart kvinna."
"Det är jag redan", kastade jag ur mig uppbragd över att han tvivlade.
"Så du har haft sex med någon?"
Jag skakade på huvudet så att håret flög.
"Vill du då?" sa han och lutade sig fram för att ge mig en puss på kinden samtidigt som han räckte fram buketten.
"Ja", sa jag tveklöst och mötte hans blick igen. Räddningslöst förlorad. Jag andades häftigt och såg om igen framför mig ur vi älskade bland kottar och barr i skogen.
Jag lyfte min hand och drog med den utefter hans kindknota som var skarp och tatuerats med en smal taggtråd.
Mannen slickade sig om munnen likt en varg som hittat ett lätt byte, och jag kände doften av adrenalin som pumpade i honom.
Han fångade min hand och pussade den inuti, lät sedan tungan följa min handled upp till armbågen där han pussade mig igen.

Förhäxad kände jag hur marken försvann under mig, och att jag svävade. 
Mannen gled in med handen under min t-shirt, rörde där ingen förut varit.

"Aino vad i helvete?"
Jag kom snabbt till sans när två män kom springande och slet honom från mig.
Mina byxor var fortfarande uppdragna, men uppknäppta, och jag är säkert rosig om kinderna, tänkte jag, och ser att en av dem tagit upp handklovar som fästs på Ainos händer.
"Är du okej?, sa den ena och hjälpte mig upp till stående. "Du måste vara försiktig. Aino är ute på permission. Han har redan tre flickors helvete på sitt samvete, du hade tur som inte blev den fjärde."
Jag hittar inga ord, bara stirrar på honom med läpparna lätt isär.
Aino möter min blick, och för några sekunder tvivlar jag på det som händer. Hur kunde det vara möjligt att en sådan attraktiv och trevlig man var ond? 

Jag sätter mig på marken och ser hur Aino förs till en svart bil, och åker iväg.

9 kommentarer:

  1. Tycker du gått mil i ditt skrivande du har verkligen utvecklats. i Början när jag läste dig var allt så glatt. Idag blir jag mera överaskade och liksom tagen på sängen när jag läster det är mera vinklat och lite mörker har hittat till dina texter och det gillar jag gillar att jag inte kan förutse eller hur jag ska skriva :)Bra text! Spännande och ett helt annat slut än jag i början tänkte.

    SvaraRadera
  2. Det är ni som hjälpt mig att utvecklas. Tack vare er och skrivpuff har jag hittat mitt skrivande, det som berör och kanske kan bli min inkomst så småningom.

    SvaraRadera
  3. Mycket bra! En enda pyttegrej stör mig: Aino är väl ett kvinnonamn?

    SvaraRadera
  4. När hon rabblar hela sitt namn! Du träffar rätt.

    SvaraRadera
  5. Snacka om drag. Det var drag i hela texten.

    SvaraRadera
  6. Ja, verkligen ett drag, kraftigt sug. Jag var där, jag var henne och vilken oväntad vändning berättelsen tog på slutet - det gillar jag skarpt.

    SvaraRadera
  7. Håller med, spännande och sensuellt fram till det oförutsägbara slutet.

    SvaraRadera
  8. oj, oj, oj läskigt! Håller med Ethel.

    SvaraRadera