Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



4 mars 2012

TEMA En suck DEL 14 om Pelle

Samtliga sprang snabbt ut på gården, och hittade Carolina liggande på backen med ett stort sår på huvudet.
Pelle satte sig på knä och skakade försiktigt på henne. "Carolina, hallå? Älskling?"
Hon blinkade med ögonen några gånger och lade handen över huvudet. "Aj, vad hände?"
"Säg du...", sa Pelle och tog av sin tröja och lade den under hennes huvud samtidigt som han vände sig till Majsan. "Hämtar du en av handdukarna som hänger i köket? Eller, ta båda förresten."
Pelle smekte Carolina över kinden. "Ligg ned. Jag tror att du fått en kokosnöt i huvudet. Jag borde ha varnat er, men jag glömde..."
Hampuz kom springande med handdukar och en flaska vatten. "Tror du vi måste åka till sjukhuset?"
Pelle kände med fingrarna över Carolinas huvud. "Kanske. Vi borde nog kolla så att hon inte fick hjärnskakning. Akta er förresten. Kokosnötterna kan döda en människa om de kommer fel."

De ringde en taxi som kom på bara några minuter. Carolina fick hjälp in i den av Majsan som satte sig bak jämte henne, och Hampuz tänkte först sätta sig fram, men hojtade till sig Pelle. "Åk du. Jag väntar här med ungarna. Ring när du vet något."
Han motade in Frida som gav upp en djup suck. "Typiskt. Jag får aldrig vara med när något spännande händer. Tänk om mamma måste stanna kvar då?"
Emma ställde sig bredvid sin syster och såg arg ut. "Jag vill också följa med. Mamma har bara oss."
Hampuz suckade, "Snälla , rara ni. Mamma skall bara kollas, sedan kommer hon hem. Vi kan väl gå ned till stranden medan vi väntar?"

Tjejerna tittade på varandra, och skrek: "JA!"

Några minuter senare gick de i samlad tropp mot stranden där röda flaggor vajade.

2 kommentarer:

  1. gillar din berättelse men måste säga att det är svårt med alla olika sidor. Får ofta en känsla av att det är p fel ställe jag kommenterar. Trevligt med filmen ;)

    SvaraRadera
  2. Har inte läst på några dagar. Barn är rädda om sina föräldrar. Röda flaggor? Förbjudet att bada. Hoppas inget otäckt ska inträffa. Sista meningen får mig att undra...

    SvaraRadera