Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



31 mars 2012

TEMA Försonas


Signalerna började om igen, trängde in i skallen och tryckte på irritationsknappen gång på gång.
Charlie såg på nummerpresentatören att det var mamman, och blundade hårt, hårt, placerade händerna över öronen och kurade ihop sig till en liten boll liggande på golvet.  
När signalen tystnade gav hon upp en lång suck och lyfte av luren. Hon förstod varför mamman envisades att ringa trots att de inte setts på över tjugo år. Det var pengarna, inget annat. Pengarna och chansen att sola sig i Charlies berömmelse, kanske bli sedd och intervjuad. 


Rut hade alltid betett sig som en fästing gentemot döttrarna. Stulit pengar de fått i present av den utflyttade pappan, låtsats bry sig om dem, och låtit... 
Charlie stoppade bilderna som vällde in i hjärnan. Numera var det inte lika svårt då spriten försvunnit ur hennes liv, men innan hon krossade sista flaskan hade det varit som att leva i evigt snurrande mardröm. 


"Vi borde försonas", sa mamma Rut den där hemska dagen då hon bara dök upp utanför ytterdörren. "Du och jag borde försonas. jag är ju din mor."
Charlie försökte förtränga scenen efteråt, hur såret på kinden uppstod och orden som skrämt sonen så pass att han långt efteråt alltid ville ha Charlie bredvid sig då han sov.
Nä, de skulle aldrig bli mamma och dotter igen.  
Charlie lade på luren, och det dröjde knappt två sekunder så ringde det igen.
Svettig om handen lyfte hon den och pratade snabbt. "Mamma glöm mig. Du har ingen dotter längre. Jag...hatar dig för mycket."
Hon lade på luren.

5 kommentarer:

  1. Bra! *gillar*
    Det ska bli sååå spännande att läsa din bok! :)

    SvaraRadera
  2. Texten är inte från boken, men karaktärerna är det, och skulle kunna finnas med i boken.
    Ha, ha...det är ju via skrivpuff jag ofta hittar nya vinklar

    SvaraRadera
  3. Detta ofrånkomliga mor-dotterförhållande, hu! Tack för kommentar på min sida. Jag tänker så här ang din text om arb.förmedl: du jobbar ju faktiskt som författare och lever därmed din dröm. Jag jobbar heltid och kan bara drömma min dröm. Dagens text är det längsta jag skrivit. Jag skulle aldrig kunna hitta på mer. Men sugen blir jag visst. Lycka till med allt!

    SvaraRadera