Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



8 mars 2012

TEMA Lista DEL 17 om Pelle

Så fort Pelle och Hampuz kommit in på puben böjde Pelle sig över bardisken och frågade bartendern om han hade en penna och ett papper.
Killen i baren böjde sig ned och hämtade ett vitt block som han lade på disken. "Varsågod, kom bara ihåg var du fick det. Jag måste skriva upp vad vi har kvar när vi stänger."
Ljudnivån i baren ökade för varje minut, och Hampuz satte sig tätt intill sin vän. "Vad i all världen har du i sinnet nu?"
"Jag måste fundera...väga för och nackdelar med att bo här och hemma. jag vägrar återvända till det där gamla livet."
"Nu får du nog förklara dig", sa Hampuz och kliade sig i skallen. "Hur mycket tjänar du på fotograferandet? Kan du leva på det tror du?"
"Underligt nog går det rätt bra, och en kund har lovat ge referenser om jag vill söka mig inåt city."
"Vi börjar med att ta en varsin öl. Jag tänker bättre då", sa Hampuz och vinkade till sig bartendern och beställde två öl.

Vännerna drack friskt, och pratade gamla minnen sittande tätt intill varandra. 
För första gången på väldigt länge kände Pelle att han mådde riktigt, riktigt bra. Papperet framför honom fylldes sakta med olika saker han saknat, och nya som kommit till senare i livet.
Listan blev lång, och när han vände blad skrattade Hampuz högt och slog honom på axeln. "Det verkar kört för dig Pelle, sidan med plus är mer än dubbelt så lång."
"Däremot vet jag inte längre vad jag känner för Carolina...vi har förändrats båda två...", sa Pelle och höjde glaset. "Skål ta mej faan gubben. Det är så härligt att ha dig här."
"Detsamma", sa Hampuz och lyfte sitt glas. "Carolina kunde tydligen tänka sig att flytta hit. Hon kan jobba på distans med företaget, och resa hem då det behövs."
"Nja...jag vet inte. Det är inte bara att flytta...jag...jag...usch vad pressad jag blir. Det här kommer inte att bli lätt. Samtidigt vill jag ha ungarna hos mig. Det blir som att börja från början nu. Frida är stora tjejen, och lilla Emma kommer inte långt efter. De är inga blöjbarn längre. De kanske inte ens vill ha mig hos sig?"

Några timmar senare vinglade de hemåt, och satte sig i utemöblerna där de somnade.


2 kommentarer:

  1. Vissa förändras och drivs till att ta svåra steg andra stannar kvar och överlever utan att leva och griper krampaktigt efter det som var.

    SvaraRadera
  2. Precis så är det Foxy.
    Jag tror på att gå vidare...

    SvaraRadera