Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



30 mars 2012

TEMA Strejka

Tea låg blickstilla i sängen, drog inte ens upp täcket som åkt ned på golvet. Väntade...
Hon hörde ljudet av bara fötter som kom närmare, en tändare som klickade, och Olafs låga svordom. 
Doften av gammal fylla snurrade runt i luften ovanför henne, och landade på den bara huden, lade sig som en tunn hinna på det ljusa.
Stegen stannade och hon såg de grönblåa ögonen vidgas av förvåning. "Vad gör du? Skynda dig, du ska vara i där om tjugo minuter."
Tea tryckte ned ansiktet i kudden och snyftade, "Jag vill inte, de där människorna har så vitt skilda åsikter mot mig att jag blir mörkrädd. De vill att alla ska ut ur landet, alla som inte är vit." Hon snöt sig. "Fatta att jag sitter vid samma bord som män med blod på sina händer. De är mördare Olaf, mördare."

"Jo, jag har förstått det, men vi måste vännen. Det är vi eller ingen, och de får inte ens ana att vi är journalister. Förresten, hur mår du idag? Min mage strejkar helt. jag har redan sprungit tre gånger på toaletten."
Hon skrattade åt synen av den muskulöse jätten på sin pyttetoalett som knappt rymde henne, och ännu mindre honom. "Om du och jag ska bo ihop måste jag nog antingen bygga ut badrummet, eller också flytta."
Olaf drog med handen över den dagsgamla skäggstubben. "Det löser sig ska du se. Nu måste du upp älskling. Reportaget kommer att bli vida berömt, och du och jag rika."

Tea klädde på sig och gick barfota ut i köket.

När hon ätit frukost som bestod av en smörgås och ett glas nyponsoppa gick hon tillbaka till sovrummet och letade Olaf. "Älskling, ska vi..."
Orden stockade sig i halsen av synen som mötte henne, och hon grubblade intensivt på hur de kommit in. Olaf hade skaffat det bästa larm man kunde få, och betalat dyra pengar.
Nu skulle han aldrig mer behöva något skydd. Huden som fläkts ut och in, badade i en pöl av blod, och ansiktet hade använts som knivhållare flera gånger.
Tea satte sig på knä och lyssnade på hjärtat som fortfarande slog, om än väldigt svagt. Männen hade varnat henne flera gånger, inte rätt ut, men sådär i smyg. 
"De som jävlas med oss mosar vi."
Hon väntade...någonstans i lägenheten befann de sig. Eller? Var hon ensam? 
Ett lågt gutturalt skratt nådde henne, och hon hann bara ana vad som komma skulle.



5 kommentarer:

  1. Först trodde jag Tea var utsatt för sexhandel, men så fattade jag raskt att Olaf inte var en av de onda. Vilket rafflande tempo idag och sedan en sådan där oväntad vändning på slutet som du kan så bra. Kanske lite väl snabb, kan du inte låta Tea höra något, ana något, när hon äter frukost. De som mördar Olaf kan väl inte vara helt tysta och Olaf själv, skriker han inte???

    SvaraRadera
  2. Obehaglig text. Kommer det någon fortsättning?

    SvaraRadera
  3. Otäckt med oväntat slut.

    SvaraRadera
  4. Ingen fortsättning på texten. Det är roligare att göra nya börjor varje dag

    SvaraRadera
  5. Jonna, jag tänkte som du, men hann inte skriva mer eftersom tantelora från arbetsförmedlingen kom och hämtade mig.

    SvaraRadera