Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



29 april 2012

Choklad-begär-crawings

Tänk att något så banalt som chokladfrosseri kan gå i arv så brutalt.
Min mormor hade alltid en stor Marabou mjölkchoklad hemma. Alltid.
Min mamma är likdan, och ibland har vi pratat om det där. Att något så enkelt kan vara så urbota gott.
Det räcker med en reklamfilm för choklad så sätter begäret igång. Jag vill ha-NU
I vår kyl finns det också choklad, och tyvärr går det rätt mycket när jag skapar manus. Det och glass.
Hm...jag får nog ränna ut i skogen och springa när förkylningen lagt sig. Det börjar bli lite trångt i byxorna.

Kim Kimselius verkar vara en lika stor älskare av choklad och skriver om det i sitt blogginlägg idag. Att man faktiskt kan gå ned i vikt genom att frossa i varan.

Jag har försökt att äta andra sorter, men det är kört. Finns det ingen Marabou så struntar jag helt enkelt i att äta något.
En enda gång har jag ätit något annat. Det var i Thailand. Jag och Peter luffade där i en månad, och jag blev oförhappandes gravid, och fick grova crawings efter choklad. Den var bitter och säkert nittiofem procent kakao, men...det var choklad.

Vi brukar göra kladdkaka med hälften så mycket socker, och faktiskt...ungarna älskar den, och ärligt talat...jag med. Det är inte många dagar den där stackars kakan får finnas till i Östlund/Meijers residens. Slurp så har den försvunnit ned i små barnamagar.

Usch, nu blev jag sugen på både choklad och kladdkaka. Det är cirka sju kilometer till närmsta affär, så chokladen får jag skippa, men kladdkaka...det ska vi göra.

Ha det gott
Kram

1 kommentar:

  1. Så vi är fler som skriver om just choklad idag. Tips till alla chokladälskare där ute, ha en chokladfest ;) som vi hade igår. Jag har inte cravings idag.

    SvaraRadera