Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



4 april 2012

dagbok 4 april -tionde recensionen PAPPERSSKÄRVOR-Att döda

Vad gör man när nätet inte fungerar kvällstid? Jo man skriver, skriver och skriver. Ha, ha...ibland undrar jag om det är Ödet som klipper linan på kvällarna och tvingar mig till att skriva på manuset, och att det också stoppar varenda chans att få ett vettigt jobb för att jag ska stanna vid datorn och skriva klart manuset.
Det är inte utan att jag undrar...

Jag är ju fatalist och tror på ödet, och att livet blir efter hur man behandlar de i sin omgivning, att lögner alltid slår tillbaka mot den som uttalat dem, och att alla oavsett färg eller skepnad förtjänar respekt.
Det är till och med så att jag i det längst undviker att döda blommor och insekter eftersom de också är levande.
En gång för länge sedan när jag var liten och var ute på rådjursjakt med min pappa klarade jag inte av att se dödandet och slog undan bössan. Det vackra djuret tittade rätt in i mina ögon med bruna, stora, frågande ögon. Och nä, jag fick aldrig följa med något mer.

Igår träffade jag mina författarkompisar på ett fik vid Fridhemsplan, och diskussionerna rörde som vanligt skrivande, lektörer, andra författares sätt att skriva och recensioner. Helt enkelt några underbara timmar med likasinnade. En oerhörd lyx och lycka.

När jag åkte hem letade jag upp sångerskan PINK:s senaste skiva och körde den på högsta volym i öronen. Livet var underbart och jag jobbade med manuset på tåget hem, sedan tuffade jag längs vindlande vägar, och såg ett gigantiskt vildsvin stulta över vägen och vidare över åkern. En sådan vill jag INTE träffa. De är skrämmande stora.

Nu på morgonen har jag skrivit en puff som inspirerats av dagens ord Smärta. Något jag måste träna på inför slutet på manuset. Det ska finnas så stor smärta att läsaren vill stänga boken, men inte kan. DÅ har jag lyckats. Men å andra sidan sitter jag själv och grinar då jag skriver det, så helt ute och cyklar är jag nog inte.

Igår eftermiddag fick jag mail från journalisten på Aftonbladet, och svarade att det såg bra ut.
Fick även mejl från en författare som recenserat min PAPPERSSKÄRVOR och gav mig en topprecension.
Det blir den tionde recensionen. Jippi! Det börjar hända saker banne mig.
Nu återstår att se resultatet av EGENUTGIVARNA:s utskick till bokförlag med min bok och de andras.

Nu ska jag in till veterinären med Zally och vaccinera henne, sedan hem genom soliga vägar och jobba med manuset.
Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar