Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



10 april 2012

Påsklov-Icabesök med tre vilda barn-novelläsning på kapitel1



Vaknar klockan sex av Iphonens illvilliga signal och svär åt mitt beslut att inte ändra tiden nu i påsk. Funderade på det inatt innan jag lade mig, men orkade inte gå upp ytterligare en gång.
Ha, ha...sova vidare? Jo du kyss Karlsson.
Efter en liten stund ylar Zenta och vill ut.
Travar ut i skogen iklädd pykamasbyxor, tjocktröja och luva. Regnet skvalar och jag blir blöt överallt. Kylan tränger in i märgen och skrämmer mig in i huset efter några minuter. Det får bli snabbpissning idag.

När jag kommer in och lägger mig igen märker jag att en liten pojke borrat ned sig mellan oss, och hör tassandet från bara fötter som närmar sig.
Det är Zabine som vill gosa, trött och nuttig.

Peters klocka ringer oförlåtligt klockan sju, och ute i vardagsrummet sitter Razzel och tittar på teve med sin syster som smugit upp när jag slumrat.

Efter en snabb frukost klär barnen med stort besvär på sig, och vi tutar iväg till ICA för att handla. Hm...ICA...tre barn...?
Jodå, ibland måste man göra saker, och det var så det var idag. Vi hade slut på allt i kylskåpet. Det ekade tomt. Ho, ho...ekot studsade tillbaka fyllt av yoggidoft och några kvarlämnade röda lökar. En flaska senap och en krokig gurka som nog behövde slängas.

Resan började dåligt. Raz var urförbannad på syrran som stulit hans plats. Han ville sitta i framsätet...basta...och skrek av ilska tills han slutligen gav upp och satte sig bak med ett högt muttrande och en armbåge som snuddade vid lillebror för att retas.
Zabine klagade på huvudvärk igen, och jag sa till henne att vi skulle åka till läkaren och kolla det där när påsklovet är över.

På parkeringen förmanar jag mina små och lovar en muta om de är snälla.
Hampuz 4 år sitter i vagnen, Zabine 7 år springer bredvid, och Razzel 9 år surar delvis fortfarande, men går snällt bredvid.

Ojne, vojne hur det kan bli ibland.
Det fungerade topp tills vi skulle passera leksaksavdelningen som nästan hade spotlights på sig idag.
Razmus smet iväg trots att jag sa ifrån, Zabine efter och jag med. Grr...det blev batalj på golvet. Höga röster, tillsägelser igen, hot och muta i omnämnd ordning. Jag funderade allvarligt på att vända om, ställa tillbaka vagnen och gå till bilen för att åka hem.

Razzel skärpte sig, och handlingen fortskred med korta avbrott vid bokavdelningen (delvis mitt fel. De hade REA 50% på reapriset.)och glassavdelningen där Lilleman plockade glasspaket han absolut ville ha ur frysen genom att hoppa upp och hänga ned i den. Ta det han ville ha, och lägga det i vagnen. Oemotståndligt envis.

Så var det dags att lämna stället. Vagnen var pintjock av varor, Raz stod mitt i, och barnen började tröttna.
Vid kassan ställde de snällt alla varor på bandet, och samarbetade snyggt medan jag packade.
Så var det dags för betalning...hm...ibland...ibland fungerar inte tekniken, och just det hände idag. Det pep och en massa text stod på displayen.
Tjejen stängde hela baletten, startade om och allt fungerade igen.
Voila, bara sådär.

På väg ut tröttnar Hampuz alldeles. Han vill inte gå. VILL INTE GÅ. Lägger sig ned på golvet och skriker.
Jaha, tänker jag. Skall jag lägga mig bredvid, pilla mig i naveln och vänta på bättre tider. Eller lyfta upp min lilla snutt, lägga honom över axeln och försöka ta mig ut?
jag gjorde det sistnämnda. Golvet såg så smutsigt ut.

Ute regnar det...så alla kassar blir våta, jag blir våt, och alla andra med.

I bilen vill Raz höra rock. Och rock blir det...högt läge...

Väl hemma tar jag ut vovvarna som skäller galet, och plockar sedan upp varorna.

Jag går in på kapitel1 och läser alla novellerna i MN. Det är många som är superba, som berör och förför läsaren, dvs mig i det här fallet. Det kommer att bli svårt att välja några få ur denna skatt av text. Kika in själv, och missa inte att kommentera, kanske till och med rösta på mitt bidrag Dödens ängel.

Ikväll har jag redigerat ett inlägg till en bok jag skall vara med i, och nu äntligen. Efter att ha lagt tre egna barn plus granntjejen som besöker oss...så får jag skriva på mitt manus.

Godnatt mer er.

1 kommentar:

  1. Har läst igenom de flesta inlägg jag missat nu. Skrattade åt det här när jag läste meningen "golvet såg så smutsigt ut". Sen fick jag upp bilder på dig liggandes på golvet, bredvid din son med fingret i magen och folk runt omkring, hihi.
    Kram!

    SvaraRadera