Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



16 april 2012

TEMA Avfärda

"Mamma..." Lisas röst var låg, lite försiktig.
Eva tittade snabbt på henne, och fortsatte sedan samtalet med väninnan. "Så Lena och Roffe har gift sig? Åh vad spännande det ska bli att träffa dem i sommar. För de kommer väl till sommarstället...som vanligt?"
Lisa drog Eva i ärmen och såg olycklig ut. "Mamma...jag måste bajsa."
"Mehmet och jag tänker åka utomlands några veckor. Bara han och jag...inga ungar, eller djur heller för den delen. Det ska bli så underbart att bara sola och bada hela dagarna. Jag har längtat..."
Lisas ögon är fulla av tårar och hon tittar i golvet. "Snälla mamma..."
Eva lutar sig fram mot bordet och viskar. "Jag ignorerar henne. Det är mer än tid för Lisa att klara sig själv. En treåring borde vara bättre än så här. Du anar inte vad jag fått stå ut med."
Lisa hulkar och lägger handen på Evas bara ben. "Mamma...jag kan inte hålla mig längre."
"Seså gumman, gå nu på toaletten själv. Du är en stor flicka."
"M...m...men jag vet inte..."
"Toalettpappret sitter precis framför dig, och du vet hur man gör. Seså marsch iväg."
Lisa stannar i dörröppningen till toaletten och studerar sin mamma en stund, sedan går hon in, tar sig mödosamt upp på toalettringen och tittar ned i trosorna som är fyllda av bajs. "Mamma? Kan du komma? Jag har bajsat på mig."
Eva skjuter bak stolen, och reser sig irriterat upp. "Du ser vad jag får stå ut med. Jag behöver verkligen semester. Du och jag kanske kunde..."
"Mamma hjälp", skriker Lisa och gråter ännu mer.
"Fundera på saken", sa Eva och gick motvilligt in till dottern. "Men Lisa, fy skäms. Vad har du gjort? Stora flickan."

Några minuter senare kom de ut genom dörren och hittade en lapp på bordet.
Förlåt Eva, men jag kan inte vara vän med dig längre. Det du gör mot din dotter är vidrigt. Jag orkar inte se på.

3 kommentarer:

  1. Jag blir arg när jag läser sådana här texter. Det är så grymt, onödigt och egoistiskt att behandla ett barn så.

    SvaraRadera
  2. Verkligen, upprör, förstår väninnan.

    SvaraRadera