Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



3 april 2012

TEMA Gott

"Det kan väl inte ligga något gott i det där", sa Petra och vände sig mot Lars som satt vid bordet med tidningen uppslagen framför sig. "Jag tror i alla fall att det vore bäst att sätta dem i fängelset direkt."
"Mm", svarade Lars och vände blad.
"Egentligen så vore det ännu bättre om någon kunde skjuta dem i huvudet och ta livet av dem. Du vet ju själv vad dyrt det är att ha någon inspärrad."
"Mm", mumlade Lars och följde texten i tidningen med blicken. "Har du sett att de har rea på Expert idag? Undrar om jag kan hitta en kamera där. Något som är shysst att fotografera med."
"Ibland funderar jag faktiskt på att skjuta dig. ta pappas gamla svarta pistol och sätta den mot din tinning och trycka av."
"Mm", sa Lars och petade ut en snorkråka ur näsan som han torkade av på bordskanten.
"Jag skulle säkert komma undan med självförsvar om jag visade upp blåmärkena från karaten. Inte en enda av våra bekanta vet att jag gått kursen i vår grannstad.
"Jaha, vad kul", sa Lars och vände till sista sidan. "Ikväll är det Skavlan, åh den måste jag se. De pratar om det där fängelset i USA...du vet den där ön...A...A...Alcatraz heter det visst."
"Om jag har tur bestämmer de sig för att släppa mig direkt, annars får jag väl sitta några dagar, max en vecka", säger Petra
"Sitta? Jo visst får du sitta här? Men vad är det för fel på andra sidan bordet?" Han slår lätt med handen på bordet bredvid sig. "Det blir som i gamla tider. Du och jag på samma sida, tätt intill. Minns du det?" sa Lars och tittade på henne över tidningen. "Vardagen tar över rätt snabbt i ett förhållande tyvärr, och det är både bra och dåligt."

Petra tar bort tallrikar och glas från bordet, stannar vid diskbänken där hon tar tag i en brödkniv, väger den i handen, drar med fingret över den. "Jag gillar inte vardag", mumlar hon och sätter handen bakom ryggen. "Gillar den inte alls."

Lars viker ihop tidningen och reser sig. "Nä nu måste jag gå. Jobbet väntar." Han pussar henne på pannan. "Älskar dig."
"Mm", säger hon och lägger kniven på diskbänken. 
"Syns ikväll då", säger Lars och trär på sig skorna. "Vi kan titta på en film om du vill? Du får välja."
Petra väntar tills han stängt dörren innan hon går dit och låser den.
"Imorgon då gör jag det. Banne mig", mumlar hon.

5 kommentarer:

  1. Jag hoppas hon skojar... Säkert många par som pratar förbi varandra, inte lyssnar, men det här tar årets pris :-).

    SvaraRadera
  2. Något "Gott". Hmm. En text värd att tänka en gång till på.

    SvaraRadera
  3. Starkt. Jag börjar funderar över vad mer som har gjort att hon tänker som hon gör. Det kan ju inte bara vara det som sker den morgonen. Gillar berättelsen starkt =)

    SvaraRadera