Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



29 april 2012

TEMA Smyga

Jag stängde dörren snabbt efter maken, och låste alla tre låsen i samma ordning som alltid. Det var viktigt att det andra låstes när jag räknat till fem, och det sista när jag räknat till tio. Blev det fel fick jag göra om det från början.
Jag hade smygit med det i många år nu. Patrik anade inte vad som pågick, och hade aldrig ifrågasatt att jag ville vara själv i badrummet på kvällarna. Det enda han sagt var att jag skulle stänga av kranen, och inte låta det rinna hela tiden.
Ofta sov han när jag lade mig, och såg aldrig hur jag tog av och satte på mig strumporna. Tre gånger på ena foten, och tre på andra. Även det under tiden som jag räknade.

Idag kunde jag inte förmå mig till att gå utanför dörren. Deras ansikten skrämde mig. Det kändes som om de tog ett stryptag på mig bara genom att möta min blick. De kunde omöjligt se vem jag var på utsidan, så pass frisk var jag, men när de stötte till mig i vimlet ville jag slå och skrika, skydda min integritet och gömma mig.

Jag stängde dörren till toaletten och låste den med två varv. Fler gick inte, jag hade försökt. 
Tabletterna stod längst bak i skåpet, och såg ut som en burk bafucin men innehöll något helt annat. Min kropp motarbetade mig på alla sätt, men det här var ett beslut jag, bara jag skulle ta.
Min hand darrade då jag vred upp locket och tog upp de tio färgade tabletterna. Med hjälp av ett glas vatten svalde jag dem, en efter en.

6 kommentarer:

  1. Undrar vad man gömmer i en bafucinburk?

    Tragisk historia.

    SvaraRadera
  2. Verkar i början som någon som har Tourettes syndrom. Tragiskt, verkligen.

    SvaraRadera
  3. Låter hemskt, tragiskt, och väldigt svårt.

    SvaraRadera
  4. Tvångstankar är verkligen något som håller någon fången - l ä s k i g t... Bra uttryckt!

    SvaraRadera