Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



19 april 2012

TEMA Städa

"Snälla, snälla rara dammtussar jag ber er...försvinn ur min åsyn, göm er under en mattkant eller nåt. Visa er inte här förrän jag har tid att ta itu med er." Katarina stod på golvet med vattnet rinnande runt kroppen, och en stor pöl bildades under henne. Håret spretade åt alla håll, och mascaran från igår hade smetats ut under ögonen.

De små går ulliga tottarna tittade på varandra och log. "Skulle de göra det? Försvinna? Lämna det här underbara huset där de kunde gömma sig då den stora drakdammsugaren kom fram. Åh nej, inte en chans. De tog varandra i handen och dansade runt i den lilla skärvan av sol som smugit sig in genom fönstret. Snurrade runt, runt tills katten i huset hoppade på dem med ett högt jamande.

Kattan hade länge velat fånga de där mystiska väsena som smög omkring utan ben i huset. Hon var både fascinerad och skrämd av dem.

I en enad attack befriade dammtussarna som hunnit undan sina vänner. De borrade sig in i kattans nos och öron, skickade små illande strån in i de tunna ögonspeglarna.
Fräsande släppte hon sitt byte och sprang snabbt iväg till sin säng. 

Katarina trodde inte sina ögon, och lade sig på mage för att se bättre.

Tussarna gled sakta ihop till en enda stor tuss, och tog sats...

Hon hann aldrig fatta vad som hände, men ena sekunden låg Katarina på mage på köksgolvet med en mängd grå runda dammtussar för att i andra sekunden befinna sig invävd av grå äcklig smuts fylld av allehanda mystiska ingredienser.

En efter en gled de ned i strupen och kvävde henne.

1 kommentar: