Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



7 april 2012

TEMA Tagel

"Ditt hår är som tagel. Vill du att jag tunnar ur det?" sa mannen som stod bakom mig. 
"Nä, jag gillar när det är så här fluffigt", sa jag och rörde vid mitt trollrufs med ena handen. "Förresten så är det modernt."
"Förvisso är det modernt, men snyggt vet jag inte. Alla passar inte i den frisyren. Du skulle..."
Frisören som ser ut som en inkarnation av ZsaZsa Gabor lägger händerna runt mitt ansikte och låter blicken glida över mitt ansikte. "Du skulle passa i kort...ungefär...ungefär som den där", sa han och pekade på ett fotografi av en förvuxen tonåring med spretigt kortklippt hår som ramade in ansiktet, och såg mer ut som en  klippt golvmopp än frisyr. "Det är väldigt populärt just nu. Jag..."
Jag tittade på bilden och fnyste. "Sådär ser min tioåring ut i håret. Jag vill nog ha en mer distinkt look om jag nu ska byta frisyr. Förresten så trivs jag i mitt flur, och det är väldigt lättskött.

En liten stund senare gick jag ut från salongen kortklippt med håret knappt till öronen, missnöjd och arg på mig själv för att jag var så förbannat velig. varje gång jag besökte en salong hände samma sak.
Det började alltid med små antydningar för att eskalera till läget jag stod i nu. Kortklippning på gränsen till rakat. "Du har ju så vackert ansikte. Se till att visa det", sa vederbörande och nästan hoppade av iver att få klippa av mitt vackra hår som har den där naturliga, fluffiga konsistensen av hår. "Ditt hår är som tagel och måste tunnas ur till att börja med, helst klippas i någon snygg kort frisyr", fortsatte han eller hon och körde in saxen i svallet och log av njutning då håret föll av.
Efteråt tackade jag för jobbet med gråten i halsen, betalade dyra pengar och gick gråtande hemåt.

5 kommentarer:

  1. Frisörer är ett komplicerat kapitel. Var rädd om dig! Glad Påsk!

    SvaraRadera
  2. hahahaha känner igen det där. Glad Påsk!

    SvaraRadera
  3. FRISÖR är ett av de yrken jag skulle provat på nu går jag mest lös på mig själv. frisörer ett spännande yrke får hör mycket. det växer ut igen :)

    SvaraRadera
  4. Igenkännbart. Att komma ut med fel frisyr, är nog något nästan alla upplevt någon gång.

    SvaraRadera
  5. Glad påsk :-D

    Kramar <3<3<3<3

    SvaraRadera