Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



9 april 2012

TEMA Tystna

Han hade babblat oavbrutet i flera minuter, orerat över böndernas ovilja att lära om och låta det nya träda in i deras gårdar.
När jag försökte ta ordet hyssjade han mig irriterat och lade handen över min mun med ett lågt: "Låt mig sköta det här. Pappskallarna fattar inte bättre."
Mannen bredvid mig liknade i mycket sin egen röst, stor och tjock åt alla håll med stort yvigt grått hår. Munnen bestod av två tjocka läppar, och en hörntand som envisades att kika fram. Ena kinden var insjunken med ett stort vitt ärr från örats överdel till hakans nederdel.

Under tiden jag fladdrat iväg i mina egna tankar gick han med långa, bestämda steg mot ett gäng lantbrukare som jobbade hårt med att rädda årets höskörd genom att lägga det på långa röjor som lagts på stolpar. Det hela verkade vara ett rätt så lönlöst försök eftersom regnet som öste ned blötte igenom höet på nolltid och förvandlade det till varma, våta sjok av halvtorrt gräs.
"Du ser själv", skrek min tjocke vän och halvsprang de sista metrarna.

När han kom fram till männen drog han upp ett inplastat dokument och pockade på uppmärksamhet, pekade på raden där de skulle underteckna, diskuterade vilt och lade handen på den tilltalades axel.
Genom den intensivt fallande mängden av våta droppar anade jag ord som pengar, rik och måste.

När jag nådde fram tystnade han och pekade på mig. "Herr Larsson här sålde sitt jordbruk till oss. Idag är han en rik man. Eller hur?"
Hela mitt inre blev rött av ilska. Vem var egentligen den skyldige? Jag som stod tyst och lyssnade, eller han som pratade i ett för att övertala dem till att sälja det käraste de hade? Lade mening på mening i en vågskål av tvivel de redan bar. Pratade om höskördar som gick fel och skogar som skövlats.

I ett rus av insikt slog jag undan mannens hand och mötte de oroliga själarnas blickar. "Sälj inte. Den här mannen är en bedragare. De tar er mark och förvandlar den till oljefält."
Jag såg i ögonvrån hur hans händer knöts och förväntade mig nästan att bli slagen trots att det fanns vittnen.
   En efter en steg de fram och lade sin hand på min axel, stöttade mig utan att säga ett ord.

Ett unisont babbel av upprörda röster stegrade sig likt en vild hästs kamp för frihet, och jag kände i mitt hjärta att jag valt rätt.
Med långa steg lämnade han marken som sekunden innan mina ord legat i hans hand. Dokumentet singlade ned mot backen och blöttes upp av regnet som smattrade upprört mot våra ansikten.


4 kommentarer:

  1. Det finns helt klart en intressant berättelse både före och efter en här scenen.

    SvaraRadera
  2. Jag säger som Calle: prequel och sequel!

    SvaraRadera
  3. Väldigt lätt att se händelsen framför sig. Du målar bilderna så bra.

    SvaraRadera