TEMA Yrsel

"All denna aktivitet ger mig yrsel", sa bonnmoran och tog sig stånkande in i ladan där de nyss lagt in hö. Med fötterna tryckte hon ned de bångstyriga stråna som för bara några dagar sedan stått tätt intill varandra med huvudet riktat mot solen.

Bonnmoran stannade och iakttog dammet som virvlade upp, förenade sig med solpelarna som smet in mellan ladans timmerstockar.

"Vi har det allt bra vi", sa dottern som kom in genom dörren. "Vem får både ett motionspass och bastu samtidigt?" Hon knöt fast en mångfärgad sjal över håret.

"Vad menar du?"

"Vi får massor av motion då vi trycker ned höet, och det är varmt som en bastu härinne."

Bonnmoran skrattade och fortsatte gå runt, runt i en evig cirkel, för att med jämna mellanrum öppna vattenflaskan och ta några klunkar. "Glöm inte att vi får en lektion i biologi också."

Nu var det dotterns tur att se konfunderad ut. "Vad menar du med att säga så?"

"Hur många svalbon har du hittat idag? Och hur många råttbon? För att inte tala om alla spindlar du får närkontakt med", sa bonnmoran och stannade upp, placerade händerna i sidorna och satte sig med ett hopp i höet. 

Dottern följde skrattande hennes exempel. "Jag älskar det här livet. Visst är det slitigt ibland, men i det stora hela tycker jag att det är det bästa jag vet."

Bonden tittade in genom dörren. "Nu damer är det fikapaus, sedan tar vi traktorn ned till badet och sköljer av oss."

De hoppade ut i solskenet en efter en, och satte sig på filten där bonden dukat upp kaffe med bullar och kakor.