Vaknar med känslan av att ögonen är fyllda av grus. Det skaver och gör ont.
Men det är inte grus, det är sjuttioårigt sågspån som trängt in i princip hela håret och ansiktet.
Efter vår brutala rensning av vinden var vi trötta båda två, och sov som två grisar hela natten.
Nu skiner solen ute och lockar upp samtliga innan tuppen ens funderat på att gala. Det är skönt att ungarna är morgonpigg, men någon hejd kan det väl ändå vara?
Jag har promenixat med voppisarna, och klätt på mig, och barnen sitter i soffan och leker med byggklossar medan Razmus läser högt ur en bok för de mindre.
Igår kväll blev det inget skrivet. Jag var trött så trött och somnade på datorn då jag skrev. Det är ett tung jobb att vara hantverkare.
Vi tittade på film med barnen. En omtalad japansk rysare som heter Host
Det handlar om en forskare som tvingar en anställd att hälla formaldehyd i avloppet bara för att visa att han bestämmer. Och det är inte en eller två flaskor, nä cirka 100-150 flaskor hälls motvilligt ned av killen som några år senare tar sitt liv av samvetsskval.
Följden av det här blir att havsinnevånarna muteras.
På en restaurang serverar de en bläckfisk med tio armar, och fiskarna blir också underliga.
Efter en stund ser vi monstret. En äcklig fiskliknande ödla med stor käft som kommer upp på land och dödar folk...tills han plötsligt fångar en flicka med svansen, och dyker ned i havet.
Historien byggs runt släktingarnas/pappans kamp att hitta henne, och vi får följa hur hon kämpar för att fly från sitt fängelse i kloaken där monstret placerat henne och andra offer.
Filmen är sådär, men jag undrar ibland hur regissören tänkt för att nästa sekund tycka att han hittat ett briljant sätt att spegla känslorna.
Monstret är välgjort, och emellanåt dras jag med i dramat, men oftast är jag opåverkad och funderar istället på när filmen tar slut.
Nu ska jag skriva dagens puff, sedan äta frukost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.