Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



30 juli 2012

Nattinlägg

I morse tutade jag iväg till en kund jag fått genom en av mina tidigare kunder.
det var inte alltför lätt att hitta, men jag fann ut vägen och kom dit strax före nio.
Snabbt slog jag upp datorn och skrev lite på manuset.

Min kund behövde hjälp med sin trädgård. Inget stort jobb, bara rensning, klippning av buskar och rosor, och trimning av kanter.
Solen envisades med att stå uppe på himlen hela dagen, och orsakade en röd bränna på ena sidan av kroppen.
Som vanligt fanns det myror och skalbaggar, men även spindlar som försökte ta sig innanför min topp, och byxor. Brr, jag gillar inte kryp, i alla fall inte på kroppen.

Fem timmar senare åkte jag hemåt, men stannade vid en restaurang och åt mat. Det har inte blivit så mycket av sådant idag. Två mackor har jag ätit. Var ivrig att få allt klart.

Mätt och belåten fortsatte jag hemåt där det var livat. Razmus kompis är högljudd, du vet så där högt att man egentligen vill hålla för öronen. Hans mamma hämtade honom på kvällen, och vi for till simskolan som startar igen. Razmus gick inte vidare, men Zabine gjorde det.

Vi hann bada en halvtimme innan det var dags, och Lilleman klamrade sig fast i mig som om han var en stor fästing. Efter några minuters gullande låter han benen flyta, medan han håller i mig så krampaktigt att det gör ont. Jag vet att han är rädd, och att det måste ta tid. Han höll ju på att drunkna för några månader sedan, och det sitter säkert i några veckor...eller...månader.

Sist vi badade vågade han ligga själv och flyta med simpuffarna, men idag var det tji i helsikke. Vi gav upp och bastade istället. La i inpackning i håret och kände mig väldigt duktig.

Zabine och Razmus gick ut till simhallen till sin lektion, och vi åt glass sittande på några stolar på en avsats ovanför bassängen.
När de skall simma simmar Razmus glatt iväg, och fortsätter 50 METER. Haja läget...50 härliga meter simmar Razzel, och ler då jag vinkar och sätter upp tummen mot honom.
"Jaha. då blev jag 50 spänn fattigare då", sa jag till Rita som såg minst lika glad ut. Zabine vågade inte släppa armdynorna och simmade hon med, men med blandat resultat. Nä, idag var det Razmus som glänste. När de var klara öste jag beröm över honom, och bjöd på den utlovade glassen.

När vi kom hem var det sängdags. Efter lite strulande och en godnattsaga läst av mig sov de, och jag kunde ägna mig åt mitt. Skriva fakturor, och efter det gå på manuset igen.

God natt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar