Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



21 juli 2012

Projekt-en övervuxen trädgård

Mina kunder ligger alla strax över sjuttiostrecket, ofta åttio.
När jag kommer dit möts jag av underbara trädgårdar som fått växa som de vill i en sisådär två, tre år.
Ofta är det kvinnor som älskat att poa i trädgården, och råkat ut för någon olycka eller sjukdom som tvingat dem att försaka det utanför huset.
Och de mår dåligt för det, dras med ständigt dåligt samvete.

Fullersta är inget undantag.
Hos den här charmiga och snälla damen finns en pärla som inte kunnat skötas på ett tag. Hon är en så kallad krutkärring som levt ensam många, många år, och skött både hus och liv själv.

Sakta men säkert plockar jag fram detalj efter detalj som förr glänst. 
I förrgår gjorde jag i ordning på sidan om huset. Jag kapade ned en Chersmin, två vildvuxna Forsythior och drog bort massor av ogräs.
En Ölandstok som brett ut sig, och en krusbärsbuske som växte inuti den fick också stryka på foten MEN vi beslöt oss för att flytta ut buskarna i trädgården istället för att kasta dem.
Så här såg det ut innan jag satte mina fingrar i den här delen:



Efter min rensning:

Igår rensade jag rabatter hela dagen, och slogs med mördarsniglar. Ha, ha...tänk att ett så slemmigt kryp kan ställa till med så mycket skada. Bladen hade stora hål.
Jag och Marianne plockade sniglar på löpande band, och la ned dem i grovsalt.
Vi band också upp hennes underbart vackra och väldoftande rosor som fallit ned. Vad sägs om den här till exempel?


Eller den här?



Samtidigt som jag krattade och klippte gräsmattorna fina hällde Marianne Myrr över myrkolonierna som fanns i muren. Det vällde ut elaka svarta kryp som bet oss så fort de kom åt.
Några plommonskott som kom från grannen drogs upp och fick följa med hem hit. Nu hoppas jag att de kommer att trivas.

Dagen gick fort, och vid tre mötte jag Peter nere vid Statoil för vidare färd till Södertälje för att hämta en ny växellåda till Peters pickup.
Efteråt svängde vi in på Elgiganten och handlade en kolfilterfläkt. Vår gamla här hemma har nämligen lämnat in forever, och står mest och tjuter.

Rita och barnen kom hem en liten stund efter att jag gjort det. Hon hade haft en tuff avslutning på dagen på grund av strulande barn, och vi hade ett allvarligt samtal med Razzel och Hampuz som brottats.

Jag skjutsade hem Rita till Flemingsberg, och vi pratade om vikten av att inte krypa till kojs med vilken kille som helst. Jag poängterade att jag tyckte att hennes kropp är alldeles för speciell för att ges bort till höger och vänster. Att det var bra att inte ha sex jämt och ständigt.
Hon i sin tur talade om att Thailändska flickor inte har sex innan äktenskapet, och att hennes mormor poängterat det under alla år, vilket präglat henne starkt, och gett henne skamkänsla då hon hade sex.

Innan vi skildes åt gav jag henne en smekning på kinden och talade om för henne vilken guldtjej hon är.

Sedan skrev jag på manuset en stund, men hindrades av mina värkande händer som svullnat upp av allt jobb.

I morse vaknade jag av att Peter åkte iväg, och av värken i händerna. Det har varit tuffa dagar för kroppen, och jag måste trappa ned lite.
Det är till och med så att två fula så kallade artrosknölar dykt upp på handlederna. Jag vill så mycket, men min dumma kropp vill annat.

Nu tittar vi på Pippi Långstrump, och ska snart inmundiga frukost.

Sedan ska jag ut och titta till min egen trädgård och plantera ett antal nya växter jag fått.

Ha en härlig dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar