Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



28 juli 2012

Rosor-blommor och gröna fingrar

Tillhör du dem som sätter frön i små krukor på våren, för att lite senare plantera ut dem, eller...gör du som mig? Det vill säga petar ned fröna direkt i jorden och förväntar dig att de ska komma utan förkultivering?

Jag har den tron att allt sköter sig själv, och brukar vanligtvis få rätt.
Eftersom jag bor som jag gör växer det mesta i vår trädgård, men en blomma som inte vill växa här är solros. Denna härligt maffiga vän vägrar att rota sig hos oss, och jag tjatar inte.

I våras kom Peter hem med en som sattes ned i jorden, och dog på några dagar. Nu står hon där som en markering att jag minsann inte ska tro att jag är någon expert.

Men rosorna trivs här...oj, oj, oj så många det blivit med åren.
I dagsläget har jag både röda Flammentanz, gula buskrosen Lightning, Randiga Rockin Robin, och många fler.
Några av dem ser ut som skira porslinsblommor då de blommar, och andra har stjälkar som är lika tjocka som mitt lillfinger, och står rakt upp utan stöd.
Här kommer några av skönheterna:




Det verkar som om rådjuren bestämt sig för att jag får ha de här små älsklingarna i fred, för de har fått växa hela sommaren utan att en enda försvunnit.

Igår när jag gick runt på tomten såg jag att mina nya Klematis trivdes på sina platser, och några blommade till och med. Något jag inte räknat med skulle ske i år. Jättekul.

Min gammelmormor är nog ganska nöjd nu, när jag fortsätter det hon en gång startade. Jag samlar också in frön från mina blommor, och planterar det på våren då det är dags. Trädgården växer åt alla håll, och tanken är att jag ska köpa ett persiokoträd som heter Frost. Det tål nämligen att växa här.
Och ett bigarråträd ska vi köpa. För nästa år vill jag smaska sådana.
Finns väl inget härligare än att äta frukten direkt från träden?

Nu är det dags att stänga av internet och skriva på manuset igen.
Ha en underbar dag

2 kommentarer:

  1. Alltså, jag är den där som skulle vilja kunna så och rå om växter och plocka mogna saker direkt ur träden med mera men jag är född med bruna fingrar. jag stoppar frön i jorden, jag följer alla de uppsatta tipsen men allt bara dör. Dottern däremot hon sår och allt gror och frodas. Hon fick ett gäng paprikafrön, direkt ur den ica-köpta paprikan, hon stoppade dom i några krukor och vips hade vi 20 paprikaplantor som blev jättestora. När jag tog hälften av dem dog de knall fall medan hennes fortsätter växa. Jag ger upp :D men nog är det lite av en dröm men jag prioriterar annat och får istället skriva om växterna som frodas i mina böcker.

    SvaraRadera
  2. Ja du Perny, sådär är det med lotteri för mig. Jag vinner aldrig, jo en tia här och en hundralapp där, men aldrig någon storvinst.
    Verkar som om en del är födda med tur, medan andra kan lägga ned spelandet direkt.

    Skrivandet går dock bra, väntar på att förlaget med stort F ska höra av sig och vilja ha mina alster.

    Ha det gott

    SvaraRadera