31 juli 2012

TEMA Spränga

Spader var ingen vanlig häst. Han var ett extremt stort exemplar av starkdoftande fyrbent sort. Den svarta ytan glänste som av ebenholts, och manen var så lång att den nådde långt ned på halsen.
Vi var som ett han och jag. En liten flicka på sju, och denna vackra hingst som älskade att springa.
Vad kunde gå fel när två som älskar varandra så starkt får utmana vinden som fläktade Spanienboende svenskar.

Hettan var hemsk nere i byn, och sakta skrittade vi upp mot bergen, och hittade en underbar grön äng som ännu inte hunnit ätas upp av strålande solsken.
Spader försökte naturligtvis böja sig ned och ta några munnar gräs, men drogs upp av mig. 
Jag körde in mina bara fötter i det svarta, mjuka, och fick omedelbar respons. Först travade han, och vägrade låta sig drivas till något annat, sedan föll han in i mjuk galopp, och ökade successivt tills vi sprängde över den stora ytan.

Musklerna spelade över hans kropp, och jag kunde inte annat än beundra min vackra vän när han gjorde allt för att springa ikapp med sig själv.
Ängen tog slut, och jag insåg att jag hållit andan en lång stund. Inte vågat ta luft av rädsla att förstöra det magiska ögonblicket.

På väg ned mot byn klappade jag honom på den löddriga halsen, och la mig med armarna runt den. Snart skulle jag åka tillbaka till kalla Sverige. Till jobbet, lägenheten och min pojkvän, men en liten, liten stund fanns det kvar att ägna mig åt den jag älskade mest i hela världen...min häst.

1 kommentar:

  1. Å det var så fint, kunde se det framför mej... men sju år och pojkvän i kalla Sverige rimmar dåligt för mej?

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...