Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



5 augusti 2012

Arga barn och sena nätter

Ibland är livet underbart.
Som när man vaknar upp med sängen full av barn och inser att det är söndag.
Razmus sover på ena sidan av mig, och Hampuz på den andra. I sängfötterna ligger hundarna och katten. Tänker två sekunder på alla fästingar jag hittat i deras pälsar, och den som satte sig på min mage, men trycker bort tanken. Jag älskar det här. Älskar, älskar. Har alltid gjort.
När jag var liten sov allihop i en enda serv i mammas och pappas säng. På den tiden fanns det förvisso inga fästingar, i alla fall inte så mycket som idag.

Inatt skrev jag fakturor tills fyra på morgonen. Det är ju inte bara att skriva en faktura, nä då. Min bokföringstant ska ha en körjournal där jag skriver exakt antal körda mil. Trippelmätaren som sitter i bilen glöms ständigt bort, och jag försöker banka in i huvudet så att jag kommer ihåg, men...
Jag hann även jobba med min hemsida.

Igår klippte jag våra två jättegräsmattor, och åkte iväg till en kund och klippte hennes också, plus rensade ogräs och trimmade.
Behöver jag säga att jag var bra mör i händerna när jag lade mig.

Zabines knä vätskade sig, och jag tvättade det flera gånger med sterila dukar. Nu på morgonen ser jag att det gett resultat. Såret har en fin skorpa som jag hoppas inte ska spricka under dagen. Barn har gudskelov gott läkkött. Eventuellt kan hon vara med i simskolan imorgon.

Jaha, nu börjar allvaret igen, med skjutsning av trötta barn, och hämtning av likaledes. Först fritis, och om två veckor skolan med läxor och annat.

Lilleman får stanna hemma ytterligare en vecka. Hans kompisar är fortfarande på ett annat tillfälligt dagis som jag inte vill ha honom på. Idiotiskt tilltag av kommunen att låta småttingarna hoppa runt på olika dagis under sommaren. Hampuz har varit hemma hela sommaren med sina syskon, och jag tror, och hoppas att de haft kul med barnflickan Rita.

Ibland får jag dåligt samvete för att jag jobbar så mycket, men tröstar mig med att allt går åt till uppbyggnaden av huset. Hittills har jag inte tagit ut en enda krona ur firman, bara samlat.
Det är jättekul att se på kontot hur pengarna växer.
Nu är det väl inga jättesummor på mitt konto, eftersom jag inte tar så hög betalning för det jag gör.
"Du får ut hälften av det du tjänar", sa ekonomikillen på arbetsförmedlingen.

Zabine är extragrinig idag och vi har vilda diskussioner om vad hon ska ha på sig. Jag mer eller mindre tvingar på henne klänning, och hon vill bara byta till shorts.
Nu hör det till saken att hon tjatat till sig ett antal klänningar som hängt i garderoben hela sommaren. Nästa år är de för små, och jag hatar att slänga pengar i sjön på det viset.

Alldeles strax kommer Peter in och vi ska för en gång skull jobba på vårt eget hus. Idag är det gipsskivorna som ska på plats.

Ha en underbar dag

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar