Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



24 augusti 2012

Kiss-gråtcirkus-skrik-redigering-hjärtont

Vaknade av Peters höga rop: "Jävlar. Hampuz har kissat på sig. Upp ur sängen. Fort."
Yrvaket känner jag en liten hand över min höft, och vänder mig om. Jodå, Lilleman har finurlat sig upp i vår säng inatt, och jodå det är blött. Allt, allt är blött, och stinker urin.

Vi lyfter upp Lilleman och häller i vatten i badbaljan, sliter lakanet, och det andra ur sängen, och inser att det är lönlöst. Kisset har gått genom den tjocka bäddmadrassen, ned i resårbotten.
Jag häller på möbelschampo, och gnuggar tills svetten lackar, men...nä...det riktigt stinker av sakerna.

Peter stoppar in lakanet och mitt duntäcke i tvättmaskinen, medan jag tvättar av lilleman som sakta vaknar till liv, sitter tyst och tittar på mig.

"Mamma jag fryser", säger han plötsligt och håller armarna runt sig själv. "jag fryser jättemycket."
Han får en morgonrock och förpassas till vardagsrumssoffan.

Naturligtvis väcks de andra av uppståndelsen, och hundarna pockar på att de vill ut.

Barnen klär på sig. Jag tar ut hundarna, och packar in dem i bilen med vattenskålar, mat och koppel.
Razmus och Zabine börjar äta, och plötsligt råkar Raz välta mjölkpaketet så det rinner ut över bordet, ned på golvet. 
Puh, ge mig styrka, tänker jag och hör hur Peter bannar sonen.

Men iväg kommer vi. Allihop.

Razmus tjafsar i bilen om att vi ska spela rock, och skriker högt då Zabine sätter på lugna favoriter. Det blir krig mellan syskonen, som naturligtvis slutar med grin.
"Mamma, Razmus drar mig i håret", säger Zabine, och sätter ut fingrarna som klor. "Akta så jag inte river dig", fortsätter den lilla och slår ut med dem mot brodern.

När barnen är lämnade lugnt och stilla, ringer jag till Peter som möter upp mig på parkeringen.
Vi flyttar över hundar, ryggsäcken med datorn, och extrakläder till hans bil, sedan åker vi iväg till Vega där Peter ska möta en kund.

Och jag...passar på att skriva.
Och kanhända att jag hinner redigera också.

Inatt redigerade jag tills ett-tiden då Peter mer eller mindre tvingade mig att gå till sängs.
Han är säkert orolig efter anfallet jag hade idag. Hjärtat gjorde ont, och jag fick ingen luft, men det gick över efter några minuter.

Ha en härlig dag
Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar