Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



11 augusti 2012

Sliter ont på dagarna och stretar med ord på nätterna

Det har varit en tuff vecka. Barnen har gått på simskola, och jag har slitit med en kunds igenvuxna trädgård.
Det tär både på händer, rygg, axlar och rumpa.

Barnen har delvis varit på fritis, ibland med mig. Lilleman har varit hemma hela veckan, och agerat medhjälpare.
I början av veckan såg det ut så här i Fullersta:

När vi lämnade trädgården idag såg det ut så här:


Utanför huset stod en massa säckar med kvistar och gräs som Peter hämtade på hemväg från sitt jobb.

Zabine och Hampuz var med mig hela dagen, och jag var så trött när vi åkte hem att det flimrade för ögonen.
När vi kom hem lade vi oss på soffan och gjorde ingenting.

När Peter kom hem var han väldigt hemlighetsfull, och hojtade på oss att vi skulle komma och hjälpa till med att rensa upp i källaren. jag bad Raz gå med soporna, men han vägrade. Jag sade åt honom att han måste göra det, men fick samma svar plus att han nonchalant tryckte igång teven och lade sig på soffan.
Nu brann det i skallen på mig. "Gå iväg med soporna", fräste jag och tryckte av teven varvid han skrek och grät att det var synd om honom.
Nåväl, Peter kom in och undrade vad som stod på, och skickade iväg Raz till soptunnan.

Vi rensade snabbt ur källaren, och jag kände att något var i görningen.
Ha, ha...visst var det, det. På flaket hade Peter en ny tvättmaskin. Den jäkeln hade lessnat på vårt vrak och köpt en sprojtans ny.

Han åkte iväg och hämtade en kompis som hjälpte honom bära ut den gamla, och in med den nya. Så nu har jag plötsligt två hela maskiner. En begagnad för arbetskläder, och en ny för våra vanliga kläder.
Det är nämligen så att falsoljan som vi använder på taket fräter sönder kläder, och den hamnar ibland på byxorna då man torkar av sig.

Peter skjutsade hem kompisen, och tog Hampuz med sig som sovit hela eftermiddagen.

Jag satte mig ned med kursen Digitala affärsmodeller och försökte fixa till min hemsida.

Men jag var så trött att jag somnade på datorn, och gav upp vid ett.

Idag vaknade jag med värk överallt, och var trött så trött. John Blund ville inte släppa greppet om mig, och när Lilleman lade sig bredvid somnade jag igen.

Så idag blir det sen frukost.
Men barnen bryr sig inte. De sitter och tittar på djungelboken a´la modern version på teven, och vill inte lämna sina platser.

Jag passar på att skriva lite, och checkar läget på facebook.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar