Jag lever med en pedant, och är en ännu värre pedant själv. En rätt bra kombination när man jobbar tillsammans, och faktiskt även när man lever ihop.
Pedanteriet har jag släppt lite, lite på efter att ha fått tre barn som omöjliggör ett smutsfritt hus.
Hundarna och katten släpar in allt möjligt, och min zon där jag förut aldrig tillät stökighet har krympt till ingenting.
Nu ligger tidningar på borden, gräs på golvet, leksakerna hamnar lite överallt, men bärs varje dag tillbaka av barnen som vet att det mamma säger gäller.
Idag har vi jobbat febrilt med att försöka räta ut ett tak som svänger både hit och dit i konstruktionen, och slutresultatet blev faktiskt väldigt bra. Hoppas nu bara att kunden tycker likadant, för allt jobb vi lagt ned syns inte eftersom vi döljer det med papp.
Under lediga minuter i bilen har jag fortsatt att läsa Anders Fagers bok Samlade svenska kulter och kan inte riktigt bestämma mig om jag gillar det eller inte. Jag äcklas av det skrivna, och vill emellanåt inget hellre än stänga igen boken, men...och det är det som är hans tanke...jag kan inte sluta läsa.
Vi har haft strålande sol på taket idag, och jag känner hur det hettar i ansiktet.
När vi åker hemåt hör jag ett underligt ljud från bilen...och inser att det är bromsarna som helt plötsligt bestämt att pensionera sig. Bläh, ännu mer utgifter.
Vår lilla Zafira som jag kör mest ska in i morgon på reparation, eller i alla fall koll. Servon har sagt morsning och goodbye, och...måste bytas ut. Priset har jag inte fått ännu, men...jag anar att det blir dyrt.
Peter öser in motvilliga barn i sin pickup, och åker hemåt, medan jag i väntan på att föräldramötet ska börja, sätter mig vid datorn för att redigera, och blogga.
Jag är sååååå trött, och sliten i kroppen efter att ha stått på tak och stege hela dagen.
Jag spänner mig i musklerna, håller balansen, och det känns när jag slappnar av.
Ha en härlig kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.