Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



3 augusti 2012

TEMA Ett rör

”Vad är det där?” sa Mimmi och böjde sig ned mot en underlig svart plastbit som låg på marken.
”Rör inte. Den kan vara full av bakterier”, sa Holger och satte sig på huk bredvid.
”Lever den?”, fortsatte Mimmi och satte ansiktet närmare. Sedan skrattade hon högt och petade med fingertoppen på plastbiten. ”Du, det är bara ett rör ju. Titta själv.”
Hon lyfte upp biten mellan pekfingret och tummen, och höll den framför Holgers ansikte.
Mimmi lade den i handflatan.

Då rörde det på sig, vaggade fram och tillbaka i Mimmis hand. Hon stod som paralyserad och stirrade på det…darrade med handen så att rörelsen blev ännu större.
”Det…det…rör…rör…sig…”, stammade Holger och gick bort från henne. ”Kasta bort röret Mimmi. Kasta det” , kved han skräckslagen.

Ur det svarta röret kravlade en färgglad larv som kröp ut på Mimmis hand.
”Ha, ha…ha, ha…herregud så löjlig du är”, skrattade hon och sträckte handen mot Holger.
”En larv?” utbrast han och slog på hennes hand så att rörbiten och larven föll i backen. ”Ingen gör mig till åtlöje på det där sättet. Ingen.”

Holger satte foten över larven och rörde den i sidled gång på gång. Hans mun var som ett streck, och axlarna var höjda. Det ljuslockiga håret hängde över ansiktet.
”Nej, varför gör du så för?” skrek Mimmi och rusade fram för att skjuta undan hans fot. ”Du dödar den.”
Hon tog upp den tillplattade larven, och lade den i sin hand. ”Varför gjorde du så? Du är inte min vän längre. Du…du…du är en mördare, en simpel elak mördare.
Tårarna rann, och hon vände Holger ryggen. ”Du är inte min vän längre.”

Om du vill höra mig läsa den hittar du det HÄR
    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar