Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



9 augusti 2012

Trädgård med sällskap

Vaknar vid fem när Peter stökar i rummet, och får en snabb puss innan han åker iväg.
Lägger mig ned igen bredvid Razmus som lägger armen runt mig och gnyr.

Exakt en timme senare sätter mobillarmet fart, och sliter upp mig från drömmar om något jag inte minns.

Frukost, ut med hundar, och iväg med Raz och Bine till fritis.
Ringer min kund och frågar hur vädret är där under tiden som regnet stoppade och byttes ut till strålande sol.
"Jag har mulet", sa Marianne, och skrattade när jag berättade att vi var på väg.

Solen höll sig borta hela dagen, och regnet med.
Lilleman jobbade så svetten lackade med att klippa grenar och dra bort dem till sopsäckarna, kratta, och hjälpa mig med dörrar. 
Han var helt enkelt superduktig, och drog i mig så fort jag stoppade upp för att prata med Marianne, och när vi fikade ville han snabbt iväg för att jobba mer.
Det höll i sig hela dagen, och när vi varit på simskoleavslutningen på kvällen och badat slocknade han i soffan.
Men innan han somnade bjöd Peter på indisk mat som föll nästan alla barn i smaken.

Det känns i rumpan att jag dragit grenar idag. Vem behöver gå på gym med det här jobbet.

Nu när jag äntligen hinner sätta mig vid datorn ser jag att klockan hunnit bli nästan tolv på natten.

Puh, jag vill ha fler timmar på dygnet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar