Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



22 augusti 2012

Trädgård och grävning

"Vad är det här?" sa jag och sköt undan några taggiga kvistar på Krusbärsbusken. "Husfasaden är ju trasig"
Marianne kom fram till hörnet där jag stod och jobbade. "Oj då, det där ser inte bra ut. Det har nog dolts av alla buskarna som du tagit bort nu.

Exakt där började min karriär som markanläggare. Peter undersökte stuprören och såg att de spruckit, men inte nog med det. De var felvända!!
Vattnet som kom utforsande åkte rätt ned i husgrunden, och hade redan lossat flera lager av puts. Det såg inte bra ut alls.

Idag tog jag tag i problemet, men först åtgärdade jag ett annat.
Mariannes pump som tar bort vatten från källaren var död, och jag letade efter en säkring, men hittade ingen. Fundersam följde jag den svarta sladden till kontakten och såg att den inte sitter i. Gissa om vi skrattade gott.

Några spadtag senare hittade jag ett vitt, gammalt sjuttiofemrör som låg som markrör, men inte var inkopplat. Det hade åkt in jord i änden, och efter en snabb signal till en stressad Peter bestämde jag mig för att avlägsna eländet.
Ojne vojne vilket slit det var. Rötter hade lindat in röret, och blommor växte på jorden ovanför, ibland stora buskar.
Efter två timmars intensivt jobbande hade jag frilagt ett rör.


Nu var det dags för nästa, och jag kände hur krafterna tröt nästan direkt. Röret var väldigt svårt att få bort på grund av träd som växte över, och rosor, flera stycken rosor.
När jag åt mat som vi tillagat i mikron, kände jag hur musklerna ljummade.


Envishet gjorde så att jag orkade gräva upp det, men sedan sa jag hejdå, och for till skolan.
Zabine ville ha med sig sin kompis tillika vår granne Lovis.

Väl hemma gjorde jag pannkakssmet och bjöd på det.
Sedan var det dags för en match med Razmus som inte alls hade lust att plugga. Puh, om jag ändå hade något superknep för att göra honom mer villig.

Nu har jag badat av mig jorden, diskat och skurat golv, så nu är det min tur att njuta av livet, det vill säga skriva.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar