14 augusti 2012

Wordpress-ormlek-relationer över åldrar

Ännu en dag lider mot sitt slut och jag är ytterligare en dag fattigare.

Utanför fönstret är det becksvart, och kallt. I sommar har de ljumma vindarna uteblivit, men solen har värmt oss. Idag var inget undantag.

Jag och Zabine for hemåt efter att ha släppt av Raz och Hampuz.
Hon ville inte gå till fritis idag, och jag lät henne följa med hem igen.

Datorn och jag bildade kompanjonskap hela dagen, och gick igenom Digitala affärsmodellers sista filmer. 
När jag tittat klart brinner jag av längtan att gå på övningarna, men stoppas av en hund som gnäller vid mina fötter, och en dotter som pockar på uppmärksamhet.

Vi tar en snabb promenad och ser en kopparorm som jag plockar upp från vägen och studerar. Zabine vill i vanlig ordning klappa den, och fanskapet hugger mot min hand. Gissa om han åker iväg snabbt.
Det blir racerfart in i gräset. Nu tror jag inte att den klarar av att hugga mig, men...just att den högg räckte för att paniken greppade tag i mig, och adrenalinet att stiga skyhögt.

Resten av promenaden blev lugn. Vi såg bara en underlig typ som gick rätt upp i skogen, och tittade sig om hela tiden. I  min hjärna spann jag igång en historia om att han var på väg att ta självmord, och inte ville ha någon efter sig, men en timme senare kom han tillbaka.

När vi kom hem fortsatte jag med pluggandet, och slutade inte förrän en vänlig man ringer från skatteverket och påminner mig om att min första inbetalning till skatteverket skall in senast fredag.

Några minuter senare ringer en kvinna från försäkringskassan och informerar mig att jag har fått höjd penning från dem. Tackar för samtalet och lägger till att jag är tacksam att hon lägger ned tid på att ringa och informera mig.

Beror all service på att det är sommar? Eller har de äntligen insett att de måste ändra attityd?

Skyndar mig iväg till min bokföringstant med skattepapperen, och fortsätter till skolan för att hämta lillputtarna som haft en toppendag.

På väg mot Vårsta säger Zabine att hon saknar farmor och mormor, och jag säger att hon kan ringa mormor, vilket hon gör.
Efteråt är hon ännu dystrare, och när jag frågar varför säger min lilla flickunge: "Men jag vill träffa dem. det är inte samma sak att prata i telefon eller använda webbkamera.
Ja, vad säger man? Mormor bor trettio mil härifrån, farmor cirka fem. Lilla, lilla hjärtat, jag förstår så väl vad hon menar. 
När jag var liten sprang jag alltid hos min farmor. Vi bodde nästan grannar, och jag älskade att sitta i köket och se på när hon bakade eller pysslade med annat. Det är något speciellt med den där relationen gammal-ung. Något mina barn tyvärr är med om alldeles för sällan.

Väl hemma igen hittar jag en lösning på hur vi ska kunna uppdatera x-boxet utan fast internet. Den där jäkla boxen har stått hela sommaren eftersom det vägrade fungera utan uppdatering.
Nåväl...jag kopplar in min router, lägger den på övervåningen, och vips...har jag löst problemet.

Överlyckliga spelar ungarna Kinnect resten av kvällen, och har svårt att lägga sig.

Farmor och hennes man kommer på besök en stund, men åker hem strax innan det är sängdags.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...