Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



2 september 2012

Föds ett barn ont?

Föds ett barn ont? Eller? Är det omgivningen som skapar ondskan, det vill säga frånvarande föräldrar, eller sjuka sådana? 
Alla dessa barn som dödar sina syskon och kompisar...hur är det egentligen?
Det här är en av de frågor mina läsare kommer att brottas med efter att ha fått min bok Hat och en gnutta kärlek i sina händer.

En tioåring dödar en fyraåring, och vi som läser om det i tidningen förfasas, och känner medkänsla med hans föräldrar. Vilken smärta det måste vara att få sin älskade unge bortsliten ur livet av ett annat barn. Hur förstår man något sådant?
Och föräldrarna till den som gör det, vad känner de?

Jag har läst massor av psykologiböcker i researchsyfte, och inser snabbt att tecknen fanns där tidigt. Att barnet visat flera tusen gånger hur det mår, och vilken inställning det har till andra människor...och djur.
De här barnen som lyckligtvis är få är sådana som rycker benen av flugor och spindlar bara för att det är roligt, och skjuter med luftgevär på katter, binder ihop benen på fåglar och mycket annat.
Uppmärksamma vuxna kan tidigt fånga in och hjälpa dem, medan andra slinker igenom, och växer upp till mördare.

Vad tror du?
Föds ett barn ont?
Eller?
Är det omgivningen som skapar ondskan?

2 kommentarer:

  1. Nej, ett barn föds absolut inte ont! Men hur ett barn utvecklas känslomässigt och socialt sitter naturligtvis både i de förutsättningar barnet föds med. De gener som det haft turen att få sig givna och den sociala miljö som uppväxten bjuder. Många barn behöver mer kärlek, regler och omtanke för att kunna växa upp till "hela" vuxna.
    Efter mina 27 års arbete med barn i 1-8 års åldern har det ofta slagit mig hur "orättvist" dessa förutsättningar slår och hur lite tid många föräldrar av olika anledningar har för sina barn. Dagens samhälle är alldeles för stressigt både för barn och vuxna.
    Nära och goda förebilder är viktiga för barnen och om jag skulle få komma med ett råd skulle det lyda: Avsätt några kvällar i veckan till att verkligen UMGÅS med era barn och skippa någon av de "tusen aktiviteterna" som många skjutsar runt barnen på. Jag tror inte heller att barnen mår bra av våldsfilmer och våldsspel. Acceptansen för detta har tyvärr långsamt ökat i takt med det ökade komersiella utbudet. Vem debatterar detta idag? Ja, som sagt ett svårt ämne. Föds vi med ondska eller kan den utvecklas i destruktiva förutsättningar. Finns ren ondska? Ett är ändå säkert att ju tryggare ett barn känner sig desto bättre mår det inombords. Bara det tror jag förebygger en hel del "onda" handlingar. R-M

    SvaraRadera
  2. Så där tror jag också
    Vudeovåkdet eskalerar och vi vuxna bara ser på
    Inte underligt att världen blir tuffare att leva i
    Tack för ditt långa inlägg

    SvaraRadera