Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



4 september 2012

Plattfynd-förrymda hundar-busiga barn



Idag blev inget som vi trott. Vi hamnade inte ens där vi planerat.

Jag börjar från början:

När jag ska lämna av Hampuz berättar han gråtande att han blivit slagen dagen innan, och inte ville stanna kvar på dagis.
Jag lyssnade, tröstade, diskuterade och funderade. 
En liten stund senare skuttade en lycklig Hampuz vid min sida.
Han fick lov att följa med oss idag.

Först åkte vi till Beijer för att beställa dörr.
Det blev en Händel
Händel yderdør

Men våran ska vara svart.
Den är klassisk och passar vårt herrgårdsliknande hus.
















Eller vad tror du?

Det här med att välja dörr är inte så j-a lätt. Det finns ju massor.

Nåväl, vi hoppade in i bilen och tuffade vidare till Marianne, som tog emot oss med öppna armar.

Efter att vi fixerat markrören, lagt på grus, och jord i massor gick Peter upp på taket för att rensa rännorna, ta bort mossa och göra allmän koll.
Under tiden hjälpte jag henne att fixa mobiltelefonen som skulle få nytt SIM-kort.

Vi fortsatte att ta bort gammalt tegel, brädor och annat skrövel från baksidan av huset, och åkte iväg till återvinningen med ett: "Vi syns på fredag, och kram."

Ha, ha...när vi åker in för att hysta av teglet ser vi två män kasta stenplattor. Sådana som Marianne tänker köpa. Snabba som illrar rusar vi fram och frågar om vi kan ta plattorna, och får höra att han har hundra stycken till hemma.
Jag ringer Marianne och frågar hur många hon vill ha.
Vi tar numret, åker snabbt till plåtslageriet med ett par sk häckar som vi dumpar där.
Ännu snabbare knäcker Peter en plåt åt grannen som hjälper oss, sedan åker vi i full fart mot adressen vi fått av mannen med plattorna.
Det är bara ett krux...adressen finns inte. Frustrerad går jag igenom Skärholmens samtliga adresser i en gammal telefonkatalog, och hittar en liknande.
Vi åker dit, och det är BINGO...helt otroligt.
Efter att ha lagt på flera urtunga plattor kör vi mot Marianne igen.
Lastar av, och börjar så smått lägga dem, men blir avbrutna när Hampuz lyckas släppa ut våra tre hundar på gatan.
ja jisus vilken jakt det blev. En buss körde nästan över en av dem, och en bil klippte nästan en annan innan jag äntligen fick tag i samtliga och kastade in dem i bilen igen.
Efter att Lilleman fått en skopa ovett åker vi hemåt, men stannar på Beijer Bygg igen för att köpa brädor till vårt hus.

Klockan hinner bli halv fem innan jag hämtar Zabine som är lite trött och gnällig, men samtidigt glad att få åka hem.
Razmus tältar med sin skolklass inatt, och kommer inte hem förrän imorgon kväll.

Nu tittar småttingarna på film. Peter bygger på huset, och jag...tänker redigera manus.
Godnatt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar