Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



3 september 2012

Trasiga bilar-trasiga barn-trasiga karlar

Idag har vi åkt runt, runt i cirklar känns det som.
Du vet som när hunden jagar sin egen svans.

Först åkte vi med ungarna till skolan, sedan till bilverkstaden med min lilla pärla som mer beter sig som en traktor just nu. 
När vi lämnat av henne åkte vi fort som skållade troll till en skrot några mil bort, och hämtade en begagnad servomotor för 2500 spänn. Snabbt tillbaka till bilverkstaden och lämnade delen, sedan hem för att hämta pengarna vi glömde i morse. De som vi ska betala reparationen med.

På vägen till Högdalen där vårt plåtslageri ligger svänger vi in till en annan verkstad och beställer en ny koppling till Pickupen.
Just nu har vi inte någon hel bil, bara halvtrasiga eländen som suckande startar på morgonen, men inte alls borde köras.
Häromdagen hördes ett högt ljud från bakre delen av pickupen, och vi förstod direkt att det var bromsarna det handlade om.
Nu låter det hemskt då vi bromsar, och jag vägrar sedan länge att ens köra pickupen.

Nåväl, till slut kom vi fram till plåtslageriet och knäckte några fotplåtar till huset i Tyresö. 

Sedan åkte vi ut och satte fast dem. Det gäller att ha handskar när man jobbar med plåt, och just den här vackra silverfärgade plåten är extra skarp.
Peter skar sig och tittade skrattande på mina handskar. "Man kanske skulle använda sådana där ibland?" sa han, och sög på fingret han skurit.

Solen sken och när vi kom till Tyresö skyndade vi oss att få upp plåtarna på taket via en något ranglig stege, och skruvade fast dem.

När det var klart åkte vi snabbt iväg till en annan kund för att måtta några bleck runt ett fönster som skulle tillverkas om någon dag.
Det var ingen vanlig villa, oh no...ett slott närmare bestämt. Med inte mindre än fjorton tak till golv fönster och dörrar, och en trallveranda som var bautastor.
Såååå vackert.

Jag skyndade på Peter när han blev stående och babblade med en murare som jobbade där, för klockan hade ramlat iväg till 15.30. Ungarna måste hämtas innan fem, och vi hade lååååång väg hem. Flera, flera mil närmare bestämt.

Efter att ha tagit en massa genvägar närmade vi oss Tumba, och jag såg hur långa köer ringlade sig fram längs vägen.
På bilverkstaden tackade jag killarna, och hoppade in i min Zafira för att glatt styra vidare till skolan och dagiset.
Nu var det ingen traktorstyrning längre, och jag blev nästan rädd när ratten gled så lätt. Men det kostade pluring...två laxar och en halva.
Peter mötte upp Razzel medan jag plåstrade om Zabine som ramlade utanför skolan och slog upp armbågen. Stackars lilla tusslan hade ramlat tidigare idag, och fått ett stort plåster på knäet.
Peter och Raz åkte hem för att möta upp grannen som skulle hjälpa Peter med huset ikväll, medan jag och barnen gick in och handlade mat och annat.

Solen sken fortfarande, och jag njöt som vanligt av att åka den slingriga vägen ut mot Näs. Det är så vackert att det gör ont. Ingen årstid är sämre än den andra. Jag älskar dem alla.

Efter mat, och lite prat var det dags att koja för ungarna.
Och jag...badade Hampuz, sedan satte jag mig för att kolla dagens post.
Idag fanns det en fin bok med där.

Den heter Fröbok och kunde lika väl varit författad av mig eftersom Ulla Hasselmark som hon heter tar upp exakt de blommor jag har i min trädgård, och jag spar ju som du säkert vet på fröerna från mina blomster. Snart är alla blommor i rabatterna uppväxta från egna fröer.
Underbar bok med massor av vackra bilder.

Nu är det dags att säga natti, natti och umgås med mördare och hysteriska kvinnor ett tag.
Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar