Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



26 oktober 2012

Halloweensminkning-trötta barn och nallemiss

"Upp med dig sömntuta", ropade Peter och tog mig bort från drömmarnas magiska värld. "Du måste gå upp", fortsatte han.
Med stort besvär öppnade jag först ena, sedan det andra ögat och drog Lilleman intill mig. Åh vad skönt det skulle vara att lägga täcket och filten över mig, och sova vidare, tänkte jag.
"Hallå! Upp!"

(Jo det blev sent igår igen. Jag skrev ett inlägg till min filmmanusförfattarskola, och klockan hann bli både tolv och ett innan jag var nöjd.)

En liten stund senare stod jag i köket med bordet fullt av smink och halloweenkläder.
Zabine var också trött. Jättetrött. Hon gäspade flera gånger och trulade med munnen, tittade ned i golvet och suckade.

Jag duttade på vitt under tiden som magen kurrande protesterade. Den ville ha frukost, inte vänta längre.
Vi försökte fråga Zabine hur hon tänkt sig se ut, men fick mest korta ord till svar.

Efter att jag målat vitt över hela ansiktet, tuperat håret och sprayat med diverse färger såg hon riktigt hemsk ut, och jag fick äntligen i mig mat.


Så fort vi ätit klart lättade humöret på samtliga, och jag passade på att fotografera.


Det var isigt efter vägarna, och jag fick lätta på gaspedalen flera gånger.
Samtidigt är det vackert med frosten, och det tunna täcket av snö ovanpå höstfärgade löv.

Barnen på skolan berömde Zabines sminkning och hon sträckte på sig mer och mer tills hon inte kunde bli längre.

Dagens miss blev det att jag totalt glömt bort att dagisungarna skulle ha en varsin nalle med sig, och inte blev det bättre av att Marita erbjöd Hampuz att låna hennes gris.
Nåja, ilskan la sig, och han lät glad när jag pussade honom hejdå.
Kollade av bilen innan jag for hem, men icke en enda nalle fanns att uppbringa.

Nu har jag kommit hem igen, och ska bara skriva några rader för att sedan följa Peter på takjobb. Något som inte alls lockar när det är så här kallt.

Ikväll är det Razmus tur att bli målad. Han ska på Halloweenfest på skolan.

Ha en bra dag.
Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar