Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



19 oktober 2012

Jag är manusförfattare

Det här har jag skrivit förut, men det tål att upprepas...många gånger.

Det jag skall tala om nu är nog det viktigaste i hela skrivprocessen:
Nämligen att man måste se sig själv som manusförfattare, och ingen liten hobbytant eller hobbygubbe som skriver som fritidsintresse.
För visst är det lite så att man ursäktar sig inför släkt och vänner, och inte riktigt vågar ta orden i sin mun.Det ger dem utrymme att racka ned på det man gör, och minska ned betydelsen av ens manus som blivit skapat endast genom hjärnan på ingen annan än en själv.
Kom igen nu allihop...
Säg dem flera gånger om dagen för dig själv, och framför all när du presenterar dig själv för en ny bekantskap. Inled konversationen med orden. "Hej, jag är manusförfattare..."

För om man själv inte tror på det man gör, vem kommer då att göra det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar