Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



25 oktober 2012

Utopier-skrivarvänner-älgar

"Idag ska jag skriva heeeeeeela dagen", sa jag åt min karl när jag for iväg med barnen i morse.
När vi kommer ned till stället där byns soptunnor står, möts jag av det här:
Ser du vad det är?
Jag har aldrig tidigare i mitt liv stött på så många älgar på samma gång. Det var fyra vuxna och en kalv.

De är så härliga i sin storhet, och jag är fascinerad över det här djuret, och har många gånger stått stilla vid vägkanten med bilen medan de passerar i maklig takt.
Men, jag vet att de kan vara snabba. Senast igår upplevde jag det.

På skolgården rycker Hampuz intensivt i min hand, och ber om att få stanna hemma. 
"Snälla mamma, jag vill vara hemma med dig", säger han och rynkar ögonbrynen.
Vi går in till dagis och berättar att Hampuz följer med hem igen, sedan åker vi hemåt.

Bloggar om gårdagens skrivträff, och får kontakt via facebook med de som var med. Några av dem addar jag och en och annan finns redan på min lista.
Ser att Jenny Forsberg bloggar om det där med att kalla sig författare eller ej, och funderar bara några sekunder innan jag svarar.
Lustigt nog dimper hennes bok Tydliga texter ned i min brevlåda samtidigt som jag skriver om henne. Jag köpte faktiskt den av ren nyfikenhet, och återkommer när jag läst den.

En av mina barndomsvänner hör av sig, och jag frågar om hon vill testläsa min nya bok, vilket hon gärna vill.

Hampuz stökar, och frågar både dittan och dattan, har inte alls lust att leka själv, så...det där med att skriva slutade med några kråkor i manuset. Inget mer. I morgon ska jag upp på taket igen, så skriveriet fixar jag i natt.

Hämtade ungar som var hungriga och trötta.
Testade halloweendräkter, och tog fram sminket tills i morgon.
Vi får gå upp klockan fem, om jag ska hinna sminka båda ungarna.
Förra året såg Zabine ut så här:

I år är håret kortare, men jag ska göra mitt bästa.

Tjejen som eventuellt ska göra min logga hörde av sig på eftermiddagen. Hon är mycket begåvad.
Titta in på hennes hemsida och bedöm själva.

Mörkret kommer snabbt nu på kvällarna, och till och med Peter fryser uppe på taket.
Jag och barnen diskuterar det här med vantar, mössor och ja du vet...vinterkläder. Zabine sätter näsan i vädret och utbrister:
"Jag fryser inte alls, och tänker inte ha varken det ena eller andra."
Jag ser ett antal månaders evigt tjatande framför mig, och suckar tungt.

Peter och jag ska ju gifta oss den tolfte december, och jag kikar lite försiktigt på klänning, men känner att jag egentligen skulle vilja ha byxor. Är ingen klänningstjej sådär.
Beslutar mig för att avvakta vidare beslut, och kliver in på nätet för att kolla så att mitt kursinlägg om filmmanusförfatteri kommit in.
Nu ska jag steka fisk, koka makaroner och försöka få tre tossiga barn att sitta ned.

Ha en härlig kväll

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar