Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



30 oktober 2012

Vita gäss och surfplattor-argsinta ungar och trasiga bilar

Igår hade vi en familjedag kombinerad med jobb.
Barnen har höstlov, och Peter skulle titta på ett jobb ute på en ö i skärgården.
Nu ska jag i ärlighetens namn erkänna att det blir rätt dyrbara historier för kunden.

Det är långa resor, och ofta måste man sova över eftersom båtarna inte alltid går.

Samtliga barn har drabbats av speldjävulen numera, och det tjatas i tid och otid om att få låna mobilen eller surfplattan.
En platta på tre barn är förenat med ständiga bråk kan jag tala om. Att de får låna mobilen spelar ingen roll, för surfplattan är så mycket större.

Efter några timmars resa nådde vi Sollenkroka.
Eftersom vi var en timme för tidiga gick vi ut på promenad.
Barnen satte motvilligt på sig täckbyxor och vantar, men gnällde över att det ju var höst och inte kallt ännu.

När vi väl kom ut var de glada över att vi tjatat på dem, för det blåste isvindar ute.
Men oj vad vackert det var.

När båten kom klev vi på, och satte oss ungefär mitt i. Jag blir sjösjuk lätt, och vi skulle åka en timme.
För att få lugn och ro plockade jag fram surfplattan och mobilerna som barnen snabbt anammade och begravde sig i. Vår lilla femåring har även han drabbats av brorsan och syrrans frenesi för det här, och ja...vad ska jag säga...igår lärde han sig stava tack vare ett av de fenomenala apparna jag laddat hem.
Spelet heter helt enkelt STAVA, och är enkelt upplagt, men väldigt bra.

Zabine spelade Temple run, och Raz något med en skateboard på.

Hampuz och jag hittade i förrgår en app där han (och jag) kunde lära oss spanska. Hans kompis Samuel pratar spanska och engelska, och har lärt Hampuz en del ord, men via appen lärde han sig ännu fler.

Det är bara att erkänna, appar är bra om de används på rätt sätt.

När vi kom fram till Berg som än heter, hade det blåst upp rejält, och en stormvind greppade tag i Hampuz vagn, och hotade välta den.
Vita gäss seglade på vågorna, och det var kallt.
Kunden som hade åkt med oss på båten öppnade huset som var sådär otroligt charmigt, och jag kände hur det ryckte i skrivarnerven.

En fantastisk insida där de tagit fram det gamla mötte oss, och utsikten var formidabel.


Peter kollade taket som skulle fixas medan jag och barnen höll oss inomhus.
Jag fotograferade från varje fönster, och såg hur mörka moln närmade sig medan vågorna gick allt högre.


Två timmar senare var det dags att åka hem.
Då möttes vi av det här:
Vågorna gick höga, och stormvindar ven över den öppna bryggan.
Razmus var på sitt sämsta humör, och puttade nästan ned Zabine i det mörka vattnet när han busade med henne.
Peter tog ett hårt tag i hans jacka, och jag ställde Zabine en bit från honom. 
Raz ryckte mössan av Zabine gång på gång, och jag blev arg.

På båten lugnade de ned sig, och färden som vara allt annat än trevlig slutade med att jag var lätt gurglig i magen, och Hampuz illamående.
Vi blev helt enkelt sjösjuka.

Det hade börjat mörkna, och vi stannade i Grisslinge och käkade mat.

Hampuz som fortfarande var yr efter resan ville ut till bilen så jag följde med honom. 
Så fort vi startade bilen igen somnade han.
Regnet smattrade mot taket

På vägen hem hämtade vi vår Pick-up som varit på reparation(igen), och nu skulle vara redo för ombesiktning. Bromsrören var utbytta, och LAMBDA nivån åtgärdad.
Man lär sig mycket nya ord som bilägare.

Så snabbt jag kunde åkte jag hem till hundarna som välkomnade oss med höga gläfsanden.
Ute snöade det. Inga stora flingor, bara tunna, regntyngda saker.

När Peter kom hem en stund senare hade han en överraskning med sig: Surfplatta nummer två.
Nu hoppas jag slippa bråk i bilen.
Ingen av plattorna behöver vara kopplade till nätet, för jag beställer bara spel som går utan internet.
Så väljer jag att göra för att ta bort strålningsrisken med internet via mobila nätet.

När barnen lagt sig skrev vi några fakturor, och jag funderade på att redigera, men insåg att klockan dragit iväg alldeles för långt, och kollade mejl istället.

Ha en underbar dag

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar