I köket levde vi, du och jag...ofta med fötterna inlindade i varma filtar. Någon värme existerade inte.
Vattenfall hade skickat många räkningar som du vikt till pappersplan, och kastade ut genom fönstret.
Vi tillhörde de utkastade. De där som inte längre räknades. Jag med min onda rygg, och du med ditt ben som vägrade läka. Försäkringskassan hörde aldrig av sig till oss. Grannarna tittade bort då vi mötte dem i trappan.
Allt började en härlig vårdag i Paris. Telefonen ringde på hotellet vi bodde på, och Mimmi skrek att vårt hus brunnit upp, och att det var bästa att vi kom hem med första bästa flyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.