Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



16 november 2012

En ny Mac Air-värkande händer-manusredigering och nya idee´r

Det första jag gör på morgonen då jag stigit upp är att ringa UPS.
Naturligtvis har de stängt, och öppnar inte växeln förrän åtta.
Snabbt som ögat rafsar jag ihop barnens saker medan de inmundigar frukost i lugn (så gott det går) och ro.
Peter åker själv till Djurgården idag, och inte är jag ledsen över att slippa det.
Min hand krånglar, mycket beroende på kylan. Läkare har konstaterat att jag inte har reumatisk värk, men ändå beter sig min kropp som om jag har det. Kyla=värk

Följer med Hampuz till dagis, och stannar en microsekund för att titta på ett bildspel av barnen som går på en skärm. På det viset är jag med under dagen trots att jag inte är där.

Kör i busfart hemåt, och tittar noga efter så att inte älgar och andra lunsar befinner sig på vägen. Att krocka med en sådan innebär en hel del smärta för båda parter, kanske död...så det skippar jag idag.

Jag ringer UPS prick åtta och talar med en trevlig tjej som beklagar det som hänt, och ser på sin skärm att min lilla älskling kommer hit idag.
Det ska bli så kul att få en ny lättare dator. Jag bär ju alltid omkring på den.

Om bara en liten pyttestund släcker jag ned nätet och ger mig in i min mördares hjärna för att dissekera de sista bitarna av hans handlande.
Sedan...ska manuset iväg. Det pirrar rejält i magen av den tanken. Allt är så mycket enklare då det bara är jag, min dator och några vänner som sett innehållet.

Så ha nu en helt underbar dag.

P.s Nya filmmanuskursavsnitt är på g, och kommer snart ut på nätet. Håll ut bara.
D.s I morse fixade jag till det ryska intrånget på min dator. Jag hade på något underligt sätt kommit åt en inställning, och då fått rysk variant av blogger.
Tack Dakota för uppbackning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar