Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



8 november 2012

Erotisk novell-10-Landsvägsprövning

"Eija, lägg av. Kliv upp nu och följ med mig härifrån."
Jespers blonda hår låg slickat bakåt, och jeansen var mörka av allt vatten de dragit åt sig. Regndropparna rann över hans kinder och dolde tårarna som rann ur de blå oskuldsfulla ögonen.
"Det var inte så här det skulle bli...inte alls..."
Jesper dröjde med orden några sekunder och drog med handen över pannan för att skjuta upp luggen som ideligen ramlade ned.
"Eija för faan...det här är inte kul..."
Hon tittade för första gången på väldigt länge upp på honom, och log...ett inåtvänt, hemligt leende som skrämde honom.
"Eija...älsk..."
Jesper bet sig hårt i tungan och grimaserade. Det var ju precis det ordet han inte på några villkor ville säga. Jesper tittade på vägen där hon låg. Den var svart och såg både kall och obehaglig ut.
Eija ljusnade i blicken och tittade forskande på killen framför sig. Hade hon hört rätt? Nej inte skulle väl en så tuff och dryg kille som Jesper Karllund säga något dylikt. Hon skakade på huvudet så att det stänkte. Regnet rann in i nacken på henne och fortsatte sin färd nedåt den smala springan på stjärten. Konstigt nog var inte Eija ett dyft rädd...trots den livsfarliga placeringen av sin ljuva lekamen. Hon fnissade och lutade ned ansiktet mot asfalten så att han inte skulle se vad hon gjorde.

Jesper satte sig snabbt på knä vid hennes sida och tog det brunbrända ansiktet mellan sina händer.
"Eija? Snälla? Vi kan väl prata om det här..."
Han suckade och lade sig bredvid henne. Vägen var hård, men faktiskt ganska varm, och inte alls så kall som han inbillat sig. Regndropparna sköt ned som små iskalla bubblor över dem, och Jesper kunde inte annat än le när han insåg det dråpliga i situationen. Han som ansågs vara den ballaste, och häftigaste killen i klassen låg som ett våp mitt i vägen och grät åt en kvinna. Herregud vilken cirkus det skulle bli om någon såg honom.

Eija begravde sina händer i hans hår och tryckte sig tätt intill. Hennes mun befann sig max två millimeter från hans, och de små brösten som låg tätt mot honom syntes klart och tydligt genom det våta tyget. Hon trevade nedåt och fann hans dragkedja. Drog sakta ned den och smekte yttersta spetsen på hans ollon med fingrarna.
Jesper slickade sig om läpparna, och smekte Eijas kind.
"Du...inte här...kan vi inte..."
Hans ord dränktes av en hög tutsignal. I ruset hade han missat käglan som for över dem, och ljudet av lastbilen.
Den körde förbi dem i en snäv krok och tutade ilsket flera gånger. Eija såg nästan galen ut när hon gränslade honom. Det mörka, långa håret var bakåtdraget och ärret på hennes kind syntes klart och tydligt i gatlyktans sken.
"Du är inte som andra.."
Hon flämtade fram orden och han lade fingrarna mot hennes mun. Girigt lät hon dem glida in och sög av dem så att han lätt kunde föreställa sig hur hennes mun skulle kännas mot hans lem.

När Eija gnuggade sig mot hans underliv kände han fruktan och åtrå strida mot varandra. Den breda vägen var inte så livligt trafikerad, men han visste att det kunde gå åt skogen om de inte flyttade sig. Hjärnan signalerade till honom att ge efter för åtrån som kvillrade, och orsakade lätta darrningar i låren.
Eija drog av sig t-shirten och stack in fingret i byxan för att tillfredsställa sig själv.
Hennes hunger gjorde att Jesper inte klarade av att låta bli henne. De grova händerna drog ned dragkedjan i hennes jeans och placerades på var sida om hennes kropp. Bältet med den stora dödskallen krånglade lite innan det gav efter, och Eija andades fortare och fortare.

Med en lätt knyck drog han ned byxorna och log lite när han kände asfalten möta hans bara kropp. Millimeter för millimeter tog han sig in i hennes kropp. Varm och villig på gränsen till tant, men ack så härlig. Jesper fann strax rytmen och lät sig dras med.
Eija drog med de rödmålade, långa naglarna över hans rygg och skrek, nästan vrålade.
"Fy faan vad du är galen" , sa Jesper, kysste henne och lyfte upp henne i sina armar.
Hon log saligt och lade armarna runt hans hals. Med näsan tätt mot hans öra viskade hon: "Medge att det är häftigt?"
Jesper ställde ned Eija vid vägkanten brydd över hur han skulle leverera sin ord.
 "Du...det går inte...du är tjugo år äldre än mig..."
Hon lade huvudet på sned och log.
"Och?"
Jesper ville ta henne i famnen och stanna där för alltid, men stoppade sig själv.
"Jag vet att ålder bara är en siffra, men allvarligt talat vill jag inte ha ett förhållande ännu. Du är underbar Eija, och jag vet att vi skulle få det jättehärligt...men...jag vill testa andra...leva livet."

Hon tittade på honom några sekunder, sedan gick hon. Regnet skvalade och inte en enda del av hans kropp var torr.
Några meter bort stannade Eija och vände sig om.
"Du vet vad du går miste om, eller hur?"
Minnet av alla galenskaper hon lurat in honom i gick som en film i huvudet på Jesper, och han log för sig själv. Eija var ingen vanlig kvinna...hon älskade att leva precis på kanten av dödseggen och hade många gånger nästan trillat ned. Jesper tyckte att det var både spännande och galet idiotiskt.
"Jag vet."

Han vinkade med handen och gick åt andra hållet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar