Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



6 november 2012

Erotisk novell-8-Hetta

Min chef förväntade sig en tjusig text om hur det var att leva med en handikappad man, och eftersom min man Olle var det ansåg min chef att jag var perfekt för uppdraget.
På kvällen när jag stängde igen dörren till mitt kontor tittade chefen ut från sitt rum och vinkade mig till sig. ”Du får tycka att jag är burdus, men…jag måste fråga dig en sak. Nu är det naturligtvis inte i annat än informationssyfte till våra läsare…det hoppas jag verkligen att du förstår?” Han sträckte ut sin hand och bad mig komma närmare. ”Hur…hur…hur gör ni med sexet? Kan han överhuvudtaget…få upp den?”
Chefen rodnade och sänkte ögonen till min klyfta mellan brösten. ”Du är ju helt normal, och i mitt tycke en väldigt söt tjej…” Han dröjde på orden och sträckte på sig. ”Jag gillar ditt sätt att vara och framförallt att du alltid är så framåt.” Om igen tystnade han och liksom väntade ut mig.
 Jag stod tyst jag med och till slut kunde man nästan ta på tystnaden i rummet. Det var som om vi stod inkapslade i ett stort isberg.
Chefen rörde sig olustigt och drog med handen över en amulett som hängde runt halsen. ”ja, ja…nu måste du gå hem förstår jag. Kan…kan…Olle göra någonting därhemma överhuvudtaget?”
Skrattande mindes jag samtalet in i minsta detalj när jag satt vid datorn för att klura ihop något bra på kvällen, och undrade för mig själv vad han egentligen varit ute efter. Min chef var en jäkligt snygg kille som var några år yngre än mig och singel. Han pratade aldrig om sig själv och ryktet gick på jobbet att han drogs till killar. Någon hade sett honom komma omslingrad med en ung kille ut från en bio, och där startade ryktet. Ingen frågade eller ifrågasatte chefens läggning. Några kvinnor hade stött på honom på några firmafester, men aldrig haft någon framgång. Egentligen var väl jag den som var honom närmast…
Mina fingrar for av sig själv över tangenterna och texten jag skrivit handlade inte alls om min man…istället stod där ordet sex flera gånger.
Inom mig kände jag en fladdrande oro och suddade noga ut varje bokstav för att om igen börja min artikel om Olle.
När jag misslyckades för tredje gången slog jag igen datorn med en smäll och smög in till sovrummet där han låg och sov. Snarkningarna studsade runt i rummet som vilseflygande svalor, och jag kände en svag doft av svett cirkulera runt sängen. Täcket hade hasat ned över låren och blottade ett praktstånd. Jag kände att det pirrade i underlivet av synen och mina tidigare drömmerier hade eggat mig.
Försiktigt lade jag mig bredvid Olle och pussade honom i nacken. Jag drog med mina rödmålade långa naglar över hans höfter, och kunde ana en svag darrning i kroppen. Muttrande lade Olle sig på sidan och greppade tag i min hand som han styrde mot sin erektion. Upphetsat lade jag handen över den och blundade. Bilderna jag fick in i huvudet var kanske inte riktigt rättvisa mot Olle, men vad gör man som sexhungrande kvinna när inte mannen kan tillfredsställa en? Nåväl…Jag levde mig in i mina fantasier och fick efter ett tag en blixtrande orgasm.
Efteråt steg jag upp och författade ihop artikeln om min handikappade man.
Dagen efter ropade min chef mig till sig och bad att få artikeln. Han bar en ny parfym som doftade himmelskt och det korta svarta håret var perfekt in i minsta strå. Kostymen han vanligtvis bar hade fått gett vika för ett par snygga jeans och en vit skjorta. Jag blev alldeles matt och andades lite häftigare. Jag ville ha honom…där på stället. Skrämd av mina tankar skyndade jag mig ut och ställde mig mot väggen utanför kontoret. Mina händer var som två skakande asplöv och jag såg min chefs vansinnigt sexiga gestalt framför mig utan att kunna stoppa synen.
Naturligtvis kom han efter mig och undrade oroligt om jag var sjuk.
”Hur är det med dig? Har du det jobbigt hemma?” Han lade händerna på mina axlar och var nära så nära att jag bara behövt sträcka ut min hand en liten bit för att nudda honom. Hela mitt inre hettade och jag ville så gärna, men sansade mig och skyllde på huvudvärk. Ja herregud så ödet kan ställa till det ibland…
Han eskorterade mig till vårt vilorum och skulle just hämta en filt att lägga över mig när…PANG…hela avdelningen blev svart.
Att sitta i kolmörker bredvid en man som ångar av sexighet och låtsas oberörd, ja inte var det lätt skall ni veta. När han lade sin hand på min längtande kropp höll jag på att totalt förgås.
Stoiskt inväntade jag honom, och när handen trevande kom till mig värjde jag mig inte, utan öppnade upp hela mig…hungrande efter sex…riktig sex. Jag gled med min hand över den ribbade magen och knäppte sakta upp knapparna en efter en trots att jag helst skulle velat slita upp fanstyget och kyssa hans bringa. De halvtajta jeansen åkte samma väg och jag nuddade oavsiktligt hans erigerade lem flera gånger. Eftersom vi håller till i en källare var det kolsvart…så svart att jag inte ens såg handen framför mig. Allt gick på känsla och blev mer än dubbelt så erotiskt. Viskande ord som egentligen inte har någon riktig mening lade vi oss tätt intill varandra och utforskade varje skrymsle.
När han äntligen tog mig i besittning, och jag nästan stod i brygga mot honom kände jag ingen ånger över det jag gjort, eller kärlek mot min chef. Bara åtrå…ångande het åtrå som äntligen fick utlopp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar