Igår var jag på taket igen. Kallt om både fötter och fingrar, men så vackert att man kan dö.
Just det...dö ja...hm...
Det är lite läskigt att vara på taket när det ligger snö på plåten. Jag och Peter halkar omkring som två snorloskor där uppe och jag får hjärtat i halsen flera gånger när fötterna sticker iväg.
Båda två använder stor försiktighet när vi vistas på ytor där det är fritt fall ned.
Det kom flera ställningsbyggare som sakta men säkert plockade ned vår ställning.
Det såg fullkomligt livsfarligt ut då de balanserade ute i ingenting, men de fixade det galant...och jo då de hade livlina...ibland.
Idag körde jag barnen till skolan på slingriga, hala vägar och for hem efter att ha fyllt på luft i mina nya vinterdäck som vi satte på inatt.
När jag kom hem hämtade jag ved, och gick in i badrummet med mina blöta vantar.
Vår hund Zilla kommer in, och ser väldigt koncentrerad ut. Hon tar ett högt skutt, och hugger en mus som gömt sig bakom hundmatsburken.
Jag tar den från henne och berömmer samtidigt. Hon viftar på svansen.
Det börjar bli obehagligt med alla dessa möss uppe i boendevåningen.
Nu har jag laddat fällor som förhoppningsvis tar fast samtliga kryp.
Visst är de söta...men...nja...nej inte inne. De får gärna sitta utanför huset och vara gullig.
Snart är det dags att lägga ihop för dagen, och koncentrera mig på manuset som väntar.
Igår fick jag del 2 av min skrivkurs via Skrivsidan och kan konstatera att min rädsla för ordet och är obefogad. Dessutom gödslar jag med kommatecken vilket du säkert märkt.
Jag brukar läsa högt och skriva komma där jag måste hämta andan.
Så har jag blivit lärd av min svenskalärare tillika fotbollstränare.
Hur gör du?
Utanför mitt fönster snöar det allt mer och jag hoppas ungarna kan åka snowracer i helgen, för då får jag chansen att åka med.
Ha en härlig dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.