Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



19 november 2012

Sjukdom-word-halka

Det är hostigt här på Skomakarbacken. Jag och barnen hostar ikapp på nätterna, och snorar i ungefär samma mängd.
Inatt har jag knappt sovit en blund, och när klockan ringde la jag mig med Lilleman i fosterställning, och somnade om för att några minuter senare väckas av Peters klocka.

Han stack iväg tidigt i morse för att åka till Stenhamra och jobba hela dagen.

Barnen hoppade motvilligt in i bilen, och jag fick stanna extra länge för att trösta Lilleman som envist hävdade att han minsann skulle åka hem med mig.
Jag och personalen pratade om vad barnen skulle göra, och hur roligt det var att springa omkring och skrika i gymnastiksalen de skulle till idag.
Plötsligt lättar Hampuz från mitt knä, och ber mig åka iväg. Ha, ha...lilla trollet hade lyssnat.
Nu vet jag hur vi ska göra nästa gång han krånglar. 

Jag skulle egentligen åkt till Fullersta och klippt träd, men ville inte smitta min gulliga kund, och åkte bara dit en kort sväng för att ställa ned ett par nya element i hennes källare som ju nyss hade översvämning och måste torka ur.
Marianne var lite skröplig, och jag mer eller mindre beordrade henne att åka till vårdcentralen. Hon är faktiskt gammal, även om hon vägrar låta de 81 åren trycka ned henne.
Barnen fick en varsin förtida julklapp, och jag fick ett par vackra örhängen.

När jag åkte därifrån sladdade jag på vägen. Det var glashalt, och mina sommardäck rådde inte på ytan av frost. Resten av hemfärden tog jag det lugnt.

Solen envisades med att skina in i ögonen, och flera gånger var jag tvungen att sacka in och nästan stanna för att jag inte såg något.
Det är kallt ute, men soligt som attan.

Hemma mötte hundarna mig, och jag kikade på min nya älskling igen.
Försökte lära mig en så enkel sak som att stänga fönstret, och voila...där var det.

Kollade mejlen, och googlade på några saker, sedan stängde jag igen, och återvände till gamla Mac där manuset fortfarande ligger.

Ha nu en härlig dag, och halka inte på gatorna så du bryter något.

Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar