Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



17 december 2012

Aneroxia

Hon såg aldrig hur mager hon var min lilla vän. Eller förträngde hon bilden i spegen? Den tunna huden på knogarna var sårig och hon doftade inte speciellt gott.
Det var gasen från hennes mage som stank. Många i klassen förstod inte vad som hände mitt framför ögonen på dem. Fattade inte varför den lilla tjejen blev inbunden och knappt svarade på tilltal.
Hon bar alltför stora kläder och vägrade visa sig naken.
Alla tecken fanns där, men ingen vågade fråga.
En enda mening hade kanske gjort skillnad. Ett enda litet ord. 
"Hur mår du?" En mening där någon visade att de såg vad hon gick igenom. Att de brydde sig om den lilla tilltufsade spillran som passerade genom deras liv.

Ingen sa något. Skvallret gick på skolgården. De pekade och skrattade.

Hon orkade inte resa sig igen. Inte själv.

Om du ser någon må dåligt. Ser tecken på självsvält eller annat. Fråga hur hen mår. Ignorera inte dina medmänniskor. En dag är det du som står där. Ensam.
Om du vill veta mer om det här kikar du in här
Deras facebooksida hitta du här

2 kommentarer:

  1. Skriver du om mitt liv Anitha? När jag mådde sådär i våras och vikten bara rasade? Mår bättre nu. Kram!

    SvaraRadera
  2. Vad skönt stumpan att du mår bättre. Nej det var inte dig jag skrev om. En gång i tiden befann jag mig på kanten av det där livet, men hade kraft att ta mig därifrån.

    SvaraRadera