Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



29 december 2012

Barnvakt eller vakta på barn-klimakteriehäxa

Jullov....
Det är underbart att inte behöva stressa upp på mornarna för att sätta sig vid frukostbordet med tre halvgriniga barn och sedan pressa in dem i bilen och åka de cirka åtta kilometrarna till skolan.
Underbart...
Men, det här med att allt ska vara rättvist delat, alla knuffar, snömulningar och framför allt dettta trams gör mig snart galen.
Inte en enda sekund återstår för mig att skriva. Inte en enda...och jag saknar det. Längtar tillbaka till dagar då barnen är på skolan och jag hemma själv.

Jag minns att jag och min syster drabbade samman ofta och att mamma var galen på oss för det, men ändå...

Nåväl, räkningarna är betalda, huset varmt och gott, alla är mätta och oftast glada, så jag ska väl inte klaga.

Ovanpå alla ständiga sammandrabbningar har jag kasat in i klimakteriet. Jodå, fröken nä ursäkta fru Östlund Meijer kan numera se sig blåst på att alstra barn och har så kallade vallningar. Fy för bövelen vad oskönt det är. Jag har läst om det, men kunde inte ens föreställa mig något dylikt. Som att få störtfeber med jämna mellanrum. Numera ligger jag inte under ex antal filtar längre. Min kropp åker hiss mellan att frysa och svettas nätterna igenom, men även dagtid händer det.

"Botemedel, botemedel, botemedel" mässar jag för mig själv under tiden Google gås igenom i jakt på just det. 
Hittar en artikel från Aftonbladet där det förespråkas träning. Så...till helgen blir det springa av. Tänker ta med mig äldsta grabben och springa så att svetten lackar. 

"Vad ska vi göra på Nyårsafton?" frågade Peter igår kväll.
"Vet inte. Spelar det någon roll?" svarar jag och känner att precis så är det. Spelar det någon roll att en dag ändras till en annan? Att den dagen ligger mitt emellan två år. Det här med firande har blivit så tillspetsat och jag som är kärringen mot strömmen känner att jag struntar i alltihop. Och så blir det.
På nyårsafton ska vi titta på rockkonsert med grabben. På tv. Och äta god mat plus umgås med ungarna.

Igår fick jag papper om förnyelse av körkort och undrade naturligtvis varför jag fått det, men insåg snabbt att det är för att jag fått ett extra efternamn. Jag har inte riktigt fattat att jag är gift. Allt är ju som vanligt, och bröllopsresan är uppskjuten på obestämd tid. Ha, ha
Våra pengar går till husuppbyggnaden och det som blir över går till räkningar.
Trots att jag slitit som besatt i sommar har det mesta gått till Skatteverket.
Det är kul att vara egen företagare men samtidigt är det mycket pappersarbete.

Nu ska jag umgås med barnen.
/Anitha Östlund Meijer

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar