"Jag har en dröm. En stor nästan onåbar dröm att få resa till Kina", sa Katrin och rörde vid diamantringen hon hade i ena örat. "Eftersom jag kommer därifrån känns det som om mitt hjärta bara är halvt när jag bor här." Hon svepte ut med handen över staden nedanför oss och lade huvudet på sned innan hon med ett leende tog min hand. "Jag vill att du följer med, mamma. Du och pappa har varit de bästa föräldrar man kan ha och jag vet att ni tvekade länge innan ni gav upp tankarna på ett biologiskt barn."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.