Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



13 december 2012

Mitt bröllop 12-12-12 Anitha Östlund Meijer + Peter Meijer

Igår väcktes jag av en skrikande son.
"Mamma!" lät det om och om igen.
Jag lade mig på andra sidan och somnade igen, lätt irriterad över att min älskade nioåring alltid väcker mig på mornarna.
En liten stund senare väcks jag igen av Peter. 
"Razmus spyr", säger han och suckar. "Faan, inte idag av alla dagar. Vad gör vi nu då?"
Jag rusar in till Razzel utan att svara och frågar hur han mår.
"Illa", svarar den lille och fortsätter titta på teven.

Dagen gick i flygande fläng och flera gånger var jag fullt övertygad att det var min tur att bli magsjuk.
Flera stycken ringde eller sms:ade mig och gratulerade. Jag fyllde ju 48 år 

Razmus spydde om och om igen och jag förmanade de andra barnen att inte sitta så nära honom.

Klockan tolv for vi hemifrån. Jag hade klätt mig helt i vitt och både Zabine och jag var dagen till ära sminkade.
Razmus var inte ett dugg brydd över att få stanna hemma och verkade närmast lättad. Vi är ganska lika på det sättet han och jag. Jag gillar att vara hemma och poa med mitt. 

Som vanligt när det gäller Peter så var vi lätt försenade, eller rättare sagt exakt prick i tid. Jag är en sådan som kommer alldeles för tidigt till ett möte. Han kommer prick eller för sent. Med tiden har jag lärt mig att ljuga om tider och på det sättet fått honom att alltid komma i tid.
Jag var ärlig den här gången och sade klockan ett. Hm...ibland är det bra att ljuga.

Det blev en något halkig resa. Snömodden låg som ett tunt lager ovanpå isen.
Rita, vår barnflicka och dagens fotograf var något försenad och kom springande hon med.
Peter skrämde mig genom att fråga om jag hade hans plånbok, vilket jag INTE hade. Hjärtat halkade upp halsgropen och jag såg framför mig hur vi fick ställa in bröllopet.
Vi kollade kameraväskan där jag förvarade min plånbok, men hittade inte Peters. Då sprang han ut till bilen för att titta om han eventuellt glömt den där. När Peter kom tillbaka ryckte han på axlarna och frågade om jag hade en aning vart jag lagt plånboken.
Men jag såg på honom att han ljög och visst var det så. Plånboken hade legat i vindrutan.
Skrattande pekade han på mig och sade, "Nu blev du orolig va?"

Hampuz ville spela på min mobil, likaså Zabine. De var uttråkade.

Zabine var förövrigt klädd som en brud. Vacker som en dag och såååå söt
.
En man kom ut och mötte oss när vi stått förvirrade en stund och letat vart man kunde gifta sig. Vi hade nämligen kommit till en personalrestaurang.
Han berättade att de var lite sena, men att vi inte skulle behöva vänta så länge.

Jag satte mig i en fåtölj och klädde av mig. Det kändes nästan löjligt att vara uppklädd. Samtliga som passerade såg precis vad som var på g och var klädd i arbetskläder.
Rita fixade till mitt och Zabines hår.

Efter en kvart kom mannen ut och hämtade oss.
Rummet var inte stort. På väggen hängde en spegel i övrigt var det tomt och rätt dunkelt.
Rita höll upp kameran, beredd att fotografera vigseln.

"Tager du Johan Peter Meijer denna Sonja Anitha Östlund till din äkta fru? sa mannen och tittade på Peter.
"Jajamänsan", svarade Peter och tittade på mig.
"Tager du Sonja Anitha Östlund denna Johan Peter Meijer till din äkta man? sa mannen till mig och log.
"Ja" svarade jag och tyckte hela situationen kändes underlig.
"Ska ni byta ringar?"
"Nä vi använder tatueringar", svarade jag.
"Då hoppar jag över det här stycket"
Han följde orden med pekfingret och tystnade några sekunder.
"Då förklarar jag er som man och hustru"
"Pussas", ropar Rita och skrattar. "Pussas"
Vi gjorde som hon sade och hon fotograferade.
"Nej, du får göra det igen", sade Rita till vigselförättaren. "Jag hann inte filma. Det gick för fort."
Skrattande gjorde han som hon önskade och jag hade mycket svårt att vara allvarlig när vi gick igenom samma sak igen.
Resultatet blev det här:


Ska köra lite Photoshopping på dem för att ta bort röda ögon med mera, men märker att nätet här hemma inte är så samarbetsvilligt idag.
Naturligtvis måste jag visa ett kort på PUSSEN


Och här är beviset att jag den eviga singeln äntligen har hittat rätt och stadgat mig.


Filmen hittar du snart på youtube. Tänker ladda upp den där under dagen

Jaha, så har jag samlat på mig ytterligare ett efternamn. Numera står det Anitha Östlund Meijer på mitt visitkort.
Efter tolv år tillsammans gifte vi oss på min födelsedag den tolfte december klockan ett på dagen.

Det här med att gifta sig tycker jag känns som en nödvändig grej i och med att vi har tre barn och dessutom jobbar på tak, vilket i sig är farligare än att sitta på ett kontor eller stå i butik.
Om jag ramlar ned och dör finns det ett skydd för Peter och mina älskade ungar. Naturligtvis gäller samma sak åt andra hållet.
Jag behöver inte gifta mig för att visa för någon annan att jag tänker leva med Peter forever an ever. Lite krasst kan jag berätta att det är lika enkelt att skilja sig och att folk nuförtiden gifter och skiljer sig i parti och minut.
Det i sig har fått mig att se på giftermålet med en axelryckning.
Men, men...nu är jag gift och framtiden får väl visa om det håller i evighet amen.

Kramar

7 kommentarer:

  1. Jättestort grattis och varmt lycka till med allt i framtiden! Ta det försiktigt, både du och din man när ni är uppe på tak, by the way. Din dotter är verkligen hur söt som helst. Hoppas din son kurerar sig snarast.
    Jag ser så fram emot filmen på Youtube.

    Genom en annan bloggare fick jag bara för ett litet tag sedan veta att du fyllde år igår (GRATTIS)och att ni skulle gifta er samma dag. Jag kommer aldrig glömma er bröllopsdag ... min debutroman kom ut samma dag.

    Varm kram

    SvaraRadera
  2. Hej Helena och tack
    Sedan måste jag naturligtvis gratulera dig till din roman. Du får gärna gästblogga hos mig om du vill.
    Idag är vi hemma jag och barnen ifall, ifall att, men än så länge är det lugnt, eller...lugnt blir det aldrig i det här huset.
    TEMPERAMENT stavas det visst, och nu börjar vi ana samma sak hos Lilleman vår lilla sötnos och sistfödde.
    Ha en underbar dag
    Kram

    SvaraRadera
  3. Stort grattis till er båda! :)
    Kram

    SvaraRadera
  4. TACK! Det är klart jag vill gästblogga hos dig. Jag återkommer via mejl.

    SvaraRadera
  5. Grattis Anitha! Vilken glädje och vilken dag...
    Önskar dig och hela familjen all lycka:)

    SvaraRadera