Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



10 december 2012

Redigering och eldning på schemat-giftermål och snöskottning

I morse hade jag och Raz ett stort bråk lagom till frukost. Han vägrade ta på sig några täckbyxor och slängde dem på golvet. Bråket eskalerade och rörde sig till slut om allt och inget.

Nu efteråt kan jag bara skratta åt det, men då i stridens hetta log jag inte. Jag såg rött! Förbaskade unge som krånglade så att jag blev försenad, tänkte jag och tryckte på gasen för att hinna tills skolan innan åtta.
Jag hatar tjafs. Det kan förstöra en hel morgon och till och med göra så att de andra hänger på.

De kom till skolan prick 8.10 och fröken gick runt med visselpipan på skolgården när vi kom.

Lilleman sprang snabbt in och lekte på dagis medan jag sa hejdå och for hemåt.

Där väntade ett lass ved i boden. Vi invigde nämligen min nya motorsåg igår kväll.
Jag struntade i veden och gled istället in på nätet för att skriva dagens början och en ny skrivpuff.
Har äntligen fått tid att skriva sådana igen och känner mig lite ringrostig. När jag skriver en puff varje dag behöver jag bara se ordet för att hjärnan ska köra igång en historia.

När allt var klart med nätet stängde jag igen och gick in på manuset istället.
Min lärare Leffe Delo ville ha en ny början på manuset. En ond eller oroväckande mening.
Det var inte det lättaste må du tro. Hjärnan vägrade leverera något som kunde skrämma den minsta mus.
Till slut lossnade det och jag hittade en början som gör så att läsaren anar vad som är på g, men inte kan vara helt säker.
Ska bli väldigt kul att höra vad mina testläsare tycker.
Redigerade vidare och tog bort en hel del kommatecken. Strök också hela textsjok, men sparade dem i en annan fil som heter just strukna texter

Klockan tre hämtade jag Zabine och Hampuz på skolan. Vår väg var ordentlig hal och en kurva strax bortanför vårt hus var jag ytterst nära att åka in i skolbussen som jag mötte. Jag såg hur den vita ytan närmade sig snabbt från sidan, men lyckades svänga undan och parera sladden. Hjärtat slog i hundranittio efteråt.

Efter att ha tittat på barnens vackra teckningar de visade upp och läst deras berättelser, åkte vi sakta hemåt. Det gick nog inte fortare än trettio ibland. Men vi kom hem helskinnade och jag kunde fortsätta elda.


Dagen gick alldeles för fort och allt jag planerat att göra for käpprätt åt fanders. Jag hann ingenting. Veden ligger fortfarande på golvet i boden, disken fixade jag ikväll och badet jag tänkt ta...ja det får nog vänta tills imorgon.

Peter berättade att vår nya snöslunga kommer hem imorgon, och att han tänker hämta den på kvällen. Så nu du, slipper jag skotta som en dåre och kan kanske hjälpa mina goa grannar när jag går hemma och dräller.

Nu sover Peter i soffan, mätt på fläskfile och potatis som barnen dissade i vanlig ordning.
De sover också förresten. Så skönt att vara den enda som är vaken.

Om två dagar ska vi ju gifta oss, men jag är inte ett dugg nervös...än. Klänningen hänger i garderoben, kappan tror jag hinner komma, men annars får jag väl använda något annat. Ett par röda eller vita stövlar verkar vara tji i helsikke att hitta, så jag får väl nöja mig med några av de tio andra jag har i garderoben.

Nu ska jag slå igen butiken och gå på manuset igen.
God kväll

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar