Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



27 december 2012

Tänk om jag kunde

Hur har din jul varit?
Säkert som vår. Vi har ätit gott, pratat, spelat spel både på surfplattor, tv och gamla vanliga Monopol.
Det har snöat mängder och vi har skottat. 
Mitt i julaftonens klappupppackande slår det mig att många barn inte får några klappar och att flera just i Kalles sändning sitter gömda i en garderob i väntan på att föräldrarna ska sluta bråka.
Det förtar en del av firandet för mig och jag grubblar på hur vi ska göra för att stödja dessa små barn.
Svaret är att jag och barnen tänker ta kontakt med en kvinnojour och skänka kläder och gosedjur till dem, om de nu vill ha dem.

Vi har varit ute i pulkabacken och åkt Snowracer. Lilleman försökte köra själv men det höll på att sluta med förskräckelse. Nu gick det hyfsat och efter incidenten satte jag mig bakom honom. Upp och ned, upp och ned, gång efter gång. Jag var mör i benen på kvällen.

Inatt skottade jag och Peter bort all snö som rasat ned från taket. Det är mysigt med det där vita, men, nu tycker jag att det räcker. Snön invaderar oss överallt. Vedboden, farstun, bodtaken, gångarna...ja överallt ligger det tung och blöt snö.

Idag är det lite återhämtning. Vanlig mat inmundigas, inte en skinka så långt ögat kan nå. Risgröten finns förvisso på bordet, men det gör den ju jämt.
Peter jobbar och jag tar hand om tre trulsiga barn som just för ögonblicket parkerat framför teven, disneychannel.

Telia och jag brevväxlar om deras dåliga nät och båda är lika envisa. Jag hävdar att de inte ger service och vill ha betalt ändå, de säger att felet ligger hos oss. Hm...

Lilleman fick förresten en Ipad i julklapp och jag måste säga att den är bättre än Samsung att knappa på. 
Grym grafik och kameran är guld. Verkar som om jag blivit APPLE-frälst.
Om vi ska prata om nackdelar hos min Mac Air så är det väl faktumet att texten är mindre på Air än på min gamla laptop. Men, men...det är väl bara att använda starkare glasögon.

Nu ska jag försöka betala årets sista räkningar och sedan fixa käk till ungarna och mig.
Ha en underbar dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar