"Godmorgon jag ska sota er skorsten och undrar om ni lagt tidningar vid kaminen? Det blir ganska skitigt när jag håller på."
"Nej, det har jag inte hunnit. Om du väntar några minuter så ska jag fixa det. Vill du ha kaffe efteråt?"
"Nä tack, jag måste vidare, men tack ändå."
Magnus mindes varenda sekund av samtalet och förbannade sig själv gång på gång. Hur kunde jag vara så oförsiktig? Varenda sotare vet att man ser till att ha en fot på taket. Magnus försökte röra på sig men det var tji i helsike. Han satt som i ett skruvstäd, fötterna och huvudet upp, rumpan ned. Som tur var så var skorstenen ganska vid. "Hjälp", skrek Magnus och tittade upp mot den blåa himlen.
Några kråkor flög förbi och kraxade högt då de såg honom. Där fick du för att du alltid skrämmer iväg oss, lät det som de sa.
"Hjälp, kan någon hjälpa mig?" skrek Magnus igen och kände hur kylan i muren började frysa huden på ryggen. Nacken värkte och blodet hade försvunnit från fötterna så att det stack i dem. "Jag kommer att dö här", sa han högt till sig själv. "Om jag hade beställt fika hade hon undrat var jag tog vägen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.