Att skriva för barn-8.e kurstillfället-textrespons-barn och ungdomsgenre

I torsdags var det kursdags igen- Att skriva för barn.

Snart , snart är det slut på kursen och jag längtar inte, om du förstår vad jag menar.

Ylva är en fantastisk lärare som ger så mycket av sitt kunnande till oss.

Den här gången fick jag höra Ylvas textrespons på min text om Andy den lilla pojken som är uteliggare.

Hon pratade om hur viktigt det är att inte hasta på för fort. Att man ska stanna i scenen och suga ur den allt. Hon pratade också om logik. Kan det du skriver verkligen hända, eller?

Jag fick beröm för min gestaltning, att det jag skrev var lättläst och spännande, och att jag var duktig på att informera läsaren via dialog.

Mitt stora minus var att jag måste ha tydligare miljö.

I det här fallet skrev jag om ett ödehus som började brinna med Andy och några andra på övervåningen.

Andy planerar jag att använda i ett barnmanus, men just nu samlar jag bara små noveller, letar ord och handlingar, googlar och funderar.

Ylva kommer att ge ut en bok om att skriva för barn, och den beräknas komma i juni. Jag ska absolut köpa den och rekommenderar boken genom att jag vet hur duktig Ylva är på att lära ut.

Vi fick två uppgifter: 

Dels ska vi läsa en bok vi älskade som små och tala om vad vi gillade med den då, och vad vi uppskattar idag. 

Jag älskade Madicken och tänker läsa den igen. Nu är det lite fusk, för barnen har cd-skivan och jag somnar emellanåt till den i deras rum. Trots att jag säkert läst den tio-tjugo gånger tycker jag fortfarande om den. En annan är Ronja Rövardotter.

Dels ska vi skriva om en text vi skrivit förut efter alla tips Ylva gett oss.

Mycket spännande

Vi pratade om att läsa om ungdomsböckerna vi gillade som unga och att läsa de som kommer ut nu. Många av de som kommer ut idag är bra. Jäkligt bra till och med. Själv har jag ledsnat på alla vampyrböcker och filmer. Det blir same same liksom.

Att skildra djur som barnkaraktärer kan göra att vi vågar skratta åt dem.

I samhället och kulturer där det inte är fritt att skriva, är det lättare att skriva om djur=sagor.

Genre=En abstrakt föreställning om en grupp texter om identifieras genom tydliga, definierbara, återkommande element.

Roman= Karaktären går igenom något och växer med uppgiften.

Några specifika barnbokskategorier:

Skolberättelser(tex Harry Potter)

idrottsböcker

Hästböcker

Djur och leksaksberättelser

Sedan finns det samma som till vuxna:

Kärlekshistorier

Skräck

Fantasy

Både djur- och leksaksberättelser kan vara:

Kärlekshistorier

fantasy

skräck

Bilderböcker är specifikt för barn:

ABC-böcker

Faktaböcker

Mysterier

Folksagor är även vuxenhistorier.

En klassiker som skrivits om för att passa barn är: Robinson Crusoe. Den skrevs först i första person, men gjordes om till tredje i syfte att göra det enklare för barnen att förstå den.

Barnlitteratur är INTE en genre´, observera det.

HÄSTBÖCKER: 

Det måste naturligtvis finnas en häst i, och ett barn som är från 5-18 år.

Men det kan även bli en fantasy, en skräckbok, eller varför inte en kärlekshistoria. 

Genren går i varandra. Mixas till den blandning som författaren tycker behövs.

Vi pratade även om bibliotek och vad barnen lånar. De lånar inte historiska romaner, men jag vet att de älskar Kim M Kimselius underbara böcker som är just historiska romaner med två ständigt närvarande karaktärer. Om du inte läst henne. Gör det omedelbart.

Om du skriver en bok med ett unikt språk, en speciell stil och ett intressent genre så kan jag nog säga att alla förlag vill ha ditt manus. Om du tittar i senaste Skriva står det att förlagen letar DET manuset.

Du läser väl Skriva? Om inte hittar du en länk längst upp på min blogg där du får extrapris på en prenumeration.

Nu ska jag om igen rekommendera en fantastiskt rolig bok. Den heter STIL-övningar och ger dig massor av tips på att skriva i olika stilar.

Skriv först en kort text på vanligt vis där karaktär x befinner sig på stranden. Karaktär I anländer. X har en sak som Y gärna vill ha.

Skriv sedan samma text på ett tekniskt vis, ett prunkande (adjektivrikt) vis och ett luktande vis. Kul och lärorikt.

Det viktiga när man skriver är att man MÅSTE VETA VAD MAN ÄR BRA PÅ.

Det här som alla skrivarkurser pratar om. Att man genom dem ska hitta sitt språk, stämmer inte. Du har redan ditt språk. Det är inget någon kan ge eller ta ifrån dig.

De här stilövningarna är bra, för på det viset hittade i alla fall jag min stil på att skriva OCH genre.

Det är nyttigt att testa på andra genre och andra stilar när man skriver.

Har du läst Maria Gripes bok När Tordyveln flyger? Jag hörde den på radio för en massa år sen och blev mycket förvånad då vi fick en del av texten. I mitt minne var den inte alls sån. Mitt vuxna jag läste/hörde på ett annat vis.

Det sista vi pratade om var kortprosa. 

Vet du vad jag pratar om?

Kortprosa är:

Komprimerad text

Tar med bara det väsentliga i historien

Kan bestå av inre monolog

Är känslosam

Korta scener

Kortprosa är svårsåld och inte alltför lätt att sälja in till förlagen. Ändå tycker jag att det är coolt med kortprosa. Det ser ut som blad ur en dagbok. Visar det innersta i personens väsen. Plockar ut de stora känslorna.

Vi pratade om det här med olika läsåldrar.

Ungdomar läser poesi 

Jag gjorde faktiskt inte det. Jag skrev noveller och annat. Läste väl en och annan dikt i veckotidningarna, men där stoppade mitt intresse.

Sören Bondesson säger så här:

Man ska läsa aktivt

Varför har du din favoritförfattare som favorit? Vad är det som gör att du gillar det han skriver?

Hur ser dialogen ut?

Eller, är det ingen dialog och hur ser då händelserna ut?

Rytmen i texten

Berättarteknik.

Det var allt för den här gången, men jag återkommer snart. Nu ska jag agera Taxi till mina barn, som ska till olika kompisar.